Torsdag 26 september var jag åter chaffis åt mannen, e ju snart värsta taxichaffisen o kan hänga på deras hak;-) Inte de bästa för mig o köra en massa bil, men ibland har man inga val här i livet! O ibland får man bita ihop o offra sig o ta smällen sen! Tacka vet jag rövavärmen i sätet o eljusterbart säte så jag kan ändra position under körning o värmen lindrar smärtan o domningarna.

In till sjukan igen o kopplade 24h ekg på honom o så lämna honom på jobb.

PÅ kvällen fick jag sen hämta hem honom igen.

Onsdag 25 september hade jag möte med  AF, jag mailade ju den den 20e o bad om hjälp.

Vet inte hur mötet gick. Blandade känslor kan jag känna, men jag pallar inte bry mig nu. Låt de kolla vad jag fixar o låt mig sen få sjukersättning eller va sjutton de heter på resten så jag kan få slippa en del av allt klödd i alla fall.

PÅ kvällen fick svärmor skjutsa man o son till HIF-MFF matchen.

Tisdag 24 september Körde en favvo i repris från igår.  O sen tog jag mig till träningen, inte direkt sugen på de dock. Axeln krångla o nån jäkla magknip fick jag med innan jag ¨åkte. Men iväg kom jag o tränade gjorde jag, eller ja om man nu kan kalla de lilla för träning…

Tvingade mig själv till att cykla 3 minuter. Bendragen var väl de som funkade bäst o så stod jag på studsmattan, ja jag tog paus imellan o när jag kom ner på golvet va de sjögång i mitt huvudL

Pratade med sjukgymnasten om min axel o fick lite nya små trix på övningar för o hålla igång den så den inte stelnar. Jag får knappt armen bak ryggen o jag som i vanliga fall e så rörlig att jag kan klia hela min egen rygg liksom. Kör på med ipren o vetekudde.

Sjukgymnasten kommenterar att jag inte varit kass så här lämge förr o hon har ju grymt rätt...

På kvällen åkte vi till ridningen, ja vi 2 halta lytta föräldrar har tur som har en så redig tös som fixar mycket själv nu! Hon red gammeltanten o gjorde det riktigt snyggt. Ja de går ju inte fort, en inte så värst många skritt avbrytningar o fina hörnpasseringar o bara en bom som hon smet förbi när de hade cavaletti.

Måndag 23 September upp o fixade iväg ungarna sen åt mannen o jag frukost gemensamt i lugn o ro.   velade fram o tillbaka om vi kanske borde åka tllbaka tilla kuten, emn vi vill ju heslt inte de nån av oss. Har sen i fredags hela tiden sagt att om de  inte e bättre då o då så åker vi liksom....

Hämtade hem barnen o försökte ta de lugnt. Fortfarande rejält ont i axeln

Natten till Söndag 22 September sov jag lite bättre, men inte bra. Steg upp med barnen o lät mannen sova vidare. Han sov nog nästan 12h den natten också. Min axel var värre o jag kunde inte använda armen mycket.

Hände inte mycket i denna familjen...

In med lite tabletter o på med vetekudde på axlarna o full ”rövavärme” i bilen så körde vi till sonens match, så klart var det idag den match som är längst iväg. ( ca 8mil) Ja ja varsen stol till mig o maken blev de med i bagaget i alla fall för maken fick inte coacha idag. Jag var rejält slut när vi kom hem, men vi kom hem med en vinst i bagaget o en lycklig son så det var värt allt!!

Sonen har väldiga bekymmer med exem av benskydden, vi har testat alla möjliga knep o olika benskydd o starka kortisonkrämer. men såbestämde jag mig för o testa att sy en egen strumpa till honom så han har strumpa både under o över besnkyddet. Testköpte en strumpa som han tyckte var väldigt skön. Så den blev det innerst, utanpå måste han om han e utespelare ha rött så första strumpan gjorde vi röd utanpå, funkar de skall jag göra en helsvart oxå, snyggare när han står i mål o de e ju hans huvudpostion.

Körde förbi makens syrra när vi kom tillbaka till stan, hon flyttade. Vi kunde givetvis inte hjälpa till så som planen egentligen var men kikade in så vi fick se lite snabbt hur det såg ut där.

Maken fortsätter ha känningar av sitt >3 L

Vår plan för denna helgen var egentligen att klippa gräset riktigt kort o toppdressa o stödså vid behov. Hoppades ju att makens bekymmer skulle upphöra snarast så jag gick ut o klippte gräset. Tungt. På kvällen small de liksom till nån ilande smärta i min vänster axel, bad familjens massör- sonen att massera o de både var skönt o gjorde ont. Fick ta ipren.

Mailade jag till fk samt af o sökte sjukgymnasten M som kan EDS.

Detta pga att jag sjukat mig i princip hela veckan. Jag känner mig sämre o har ont o domningar. Känner mig ganska uppgiven då jag aldrig tidigare varit försämrad så här länge.

Är det ett ”skov” eller är jag föralltid sämre nu? Livet känns tungt.

O som om inte de räckte så öppnas ytterdörren vid 10 tiden o in kommer min man- Problem med >3!!!

Blev senare VC med honom o därefter akuten.

När vi väl kom därifrån o vi kom hem kände jag åter hur j-la ont jag hade o tryckte i mig lite ipren o alvedon. O tog vetekudden.

Att sitta på en hård stol på akuten o va orolig gjorde ju inte min smärta bättre. Men samtidigt kändes den inte så viktig o stor i de läget när vi inte visste vad som hände med maken.

Natten till lördagen la jag mig tidigt men jag sov sååå ytligt o dåligt, vaknade för minsta lilla ljud o kolla så mannen andades ok o inte var febervarm o så hörde jag en massa ljud från barnen osv osv.

Nästan så de var en befrielse när klockan ringde o det var LÖRDAG 21 September