Idag tog vi oss till dotterns stora lycka ut till stallet! Till kusinens lille shettis!

Hon åt frukost snabbt som tusan o va påklädd i ett swisch;-)

Sonen ville ringa en kompis o ja skulle till apoteket o hämta ut mina nya magmediciner innan vi åkte. Så ville kompisens mamma prata med mig. De e allmän kaos i grabbarnas klass så vi gadda ihop oss;-)

Men ut till stallet o i full galopp kom han den lille söte.  Tillsammans med den stora svarta.

Ohhh  han känner igen mig mamma sa dottern:-) *lycka*

Så ville stallägaren att vi skulle ta in båda o korkade jag sa inte nej.

Men fy fan va rädd ja va när vi gick in.

De va halt o eländigt o hon blåste upp sig o steppa lite. Fick rycka tag i henne o ryta till. Plasten från en ensilagebal va tex döläskig. Tänkte nu tappar jag henne o så skadar hon sig. *fasa* hahah jag som handskats sååå mycke med hästar i mina barn o tonår, jag som älskade de jobbiga hästarna, jag som ställde mig mitt i vägen när de gick åt fel håll, ja min dumhet o våglighet från den tidne är uppenbarligen väck;-) Ja jag kände ju att ja inte hade tillräcklig kraft o balans att hålla emot osv. Dessutom en häst ja inte känner alls...

Men nä vi kom in i stallet o maken o donnan ledde lille ponnyn.

När jag släppt in stoet i boxen insåg jag att fler boxar nyttjades... Hm hade jag släppt in henne i rätt box? Fick gå o fråga stallägaren o jo de hade jag:-) Borstade lite på lillen o sen strödde dottern ny halm i boxen till honom. Hon ville mocka o vi påbörja de, men nä de fick fortsätta va "bädd" min kropp palla inte mockning.

Ut i paddocken o donnan satt upp. Han lyssna så bra på henne o hon RED verkligen, inget åka häst här inte utan hon jobbade honom dit hon ville. Fick förklara de här med innerskänkel o yttertygel för henne lite mer ingående o de fastnade o hon fixa de kanon!

Ja vi hade ju honom i grimskaft, han e  inte helt pålitlig. Dock på långt skaft så de va som om hon red själv typ. Sen tränade vi på Caprilliprogrammet inför sportlovstävlingen. Fast vi kunde bara låtsas att där va hinder o i princip bara skritta programmet då det var hårt o knutigt underlag.

Kom hem o då va ja helt slut! MEN så värt det! Jag mår så bra i mitt hjärta av att se henne rida o att få mysa i stallet. Kunde varit var flera timmar till, men sonens kompis skulle ju komma.  O efter lite korv i bröd till lunch drog de till pulkabacken i ett par timmar. Tyvärr hade de ju börjat töa så snön va inte så tjock o deras kläder blev ju lite blöta. Å andra sidan hade sonen inte varit blöt om han bara hade fått termobyxorna över skorna....

Undertiden som pågarna va i backen va donnan o maken ute o byggde en stoor snögubbe!

För mig var det soffan som gällde resterande del av em o kväll.