Fortsatt feber på morgonen.

Lämnade pågen på skolan o körde hem o placera röven i soffan o fingrarna på tangentbordet. Fortsatt mörbultad sedan gårdagens osteopatbesök.

Dottern tog rejäl sovmorgon. 10:40 tyckte jag att det var me rän nog o väckte henne. Lite ont i örat när hon gäspade/gapade.

Tog en kort promenad o gick förbi en granne o hämtade en sak till en av mammorna på ridskolan. Ganska kallt ute. Bister luft liksom. Tog en runda i trädgården när vi kom tillbaka o nu blommar snödropparna! Önskar så att de skulle föröka sig där, men de verkar inte som att de stomrtrivs inte tyvärr:-( Gillar när snödroppar biladr ett helt hav ju!  

På em kollade hon o jag en film om en hästtjej; Klara. En fin film måste ja säga.

Klädde oss för o åka till stallet, hon fick den nye bruna idag o fick hämta henne i en utebox o ta in i en spilta i stallet o fixa klart henne där. Lycka. Men så tyckte både mannen o ja att hon gnällde lite mycket. Ifrågasatte om de kanske var så att hon inte orkade rida egentligen, men jo de gjorde hon... Gav henne ultimatum att sluta gnälla annars blev de inte ridning på sportlovet! Gav nog effekt för jösses som hon kämpade på lektionen. Superfina hörnpasseringar! De övade mycket på att få runda volter o böja hästen lagom mycket. Mycket arbetstrav o ingen galopp. De red på stora mittvolten, på stora Cvolten o stora A volten. Vände igenom volten, bytte om volt o så fick de lära sig nåt nytt; att rida på stora 8volter.

Som uppvärmning hade de tränat på o rida självständigt med mycket halvhalter, halter, ökningar o minskningar i både skritt o trav samt att böja hästen, göra bågar osv. Bra träning!

Blev väldigt kallt i slutet när vi fixade till ponnyn i stallet men mysigt ändå. Körde hem o så eskalerande min smärta o stelhet när vi kom hem från ridningen.

Donnan började åter o klaga på sitt öra... 

Fick en spännande kväll/natt till 13e. Donnan kom in när ja somnat o kunde inte sova. Fick lägga sig skavfötters m oss men väckte oss sen; hon kunde inte somna... Fick komma upp mellan oss men även där va de svårt o somna. Ligga på mammas arm, hålla mamma i handen, bli omhållen av mamma, vatten, upp o kissa... ja tillslut somna hon nångång mellan 01-02 typ... Mörbultad mamma ab!

ÄNTLIGEN var det dags att besöka min osteopat. Minns inte när ja var hos honom sensat, men de e längesen. Man får inte göra sådana behandlingar under tiden man går på smärtrehab tex. O sen har ja velat känna efter om aj klarar mig utan behandling. Men nix de gör jag inte! Bara så vackert o punga ut med Xantal hundralappar för en knapp timmes bahendling. Tur ja känne rmig trygg m min osteopat o vet att han gör skillnad för min kropp!

Minns inte hur länge ja gått hos honom, men ja vet att han behandlade mig när jag väntade loppan o sjukgymnasten sa att som bäst sluta det m kryckor o som värst i sjukhussäng när hon undersökte min foglossning. O de e ju 10år sen ja väntade henne. O vid de laget hade jag gått på en del behandlingar redan, så kanske 12år?? ja ja minns inte, men många e de tusingar som hamnat i hans kassa o många e de mil ja kört för o komma till honom, många är de besök där ja får stanna på hemvägen av trötthet.

Men ja såå värt det!

O idag lämnade ja 2 sovande krassliga barn hemma själva o susade iväg. Behandlingen blev ända nereifrån skinkorna upp i skallbasen. Min nedersta bröstryggskota har ofta en tendens o luta framåt, o då behandlar han den sekundärt när han behandlar högre upp i bröstrygg/nacke. Men nu har jag ju haft problem i just bröstryggen ett tag, typ sedan smärtrehabtiden. O de visade sig inte vara så konstigt... nedersta bröstryggskotan var nu inte bara framåtlutad utan även vriden... ops ops

O ja bäckenet va som vanligt både snett, ojämt i höjd o framåtlutat...

Men efter en timmes behandling så tyckte han sig ha fått det att rätta till sig en del. Lite osäker på om de räckte i bröstryggen, emn vågade inte göra mer av risk att de blir för hämtigt att klara korrigeringen för min kropp. Den ville inte rikitgt samarbeta där o då vill han inte provocera fram de. Känns tryggt att han lyssnar på min kropp när den säger stopp!

Ofta har jag väldigt ont i ryggslutet o skinkorna när jag åker där ifrån nrä han behandlat det området, o är nacken behandlad fryser ja ofta o som ja skrev är väldigt trött. Jag vet att dte brukar bli så o att det blir värre i några dagar innan det vänder.

Men idag kände jag min lätt på nåt vis i kroppen. Hoppas de inte betyder att de inte funkat idag...

Körde en bit o stannade sen o pausade på mitt vanliga ställe o passade på o shoppa lite. Gjorde ett ärende till min mamma inför brorssonens kalas.

Kom nästan ända hem innan tröttheten tog tag i mig o smärtan började komma. La mig på soffan där hemma o där blev ja i princip resten av kvällen. Aj aj aj! O vid 5snåret när jag reste mig upp kände ja mig febrig o mycket riktigt 37.9 som steg till 38,1 på kvällen. 

Hoppas det beror på att han mörbultat mig o inte på att en förkylning är i antågande.

För vid frukosten så lät de så konstigt i mitt vä öra när jag tuggade o på väg till osteopaten fick jag riktigt rejäla hugg i vä örat, gjorde skitont o satt i kanske en halv minut innan de lika plötsligt försvann.

Donnan for ju upp ur soffan kvällen innan med plötsligt öronont o de satt i även idag. Fick ta alvedon på fm o sen innan läggdags men när den inte satt i längre så kom huggen ffa när hon gäspade. Undra va vi åkt på för bacill...

Har feber för 4-5 dagen o vet inte varför. Ligger mest i soffan o vilar upp mig idag!
Har trott att kroppen säger stopp. Varit mycket ffa mentalt för den nu.
Men igårkväll hade ja ont i halsen. Va lite rödare på vä sida. Vakna upp idag o har inte ont.

Möjligtvis om ja känner efter kan där va nån retning o ja har nyst nån gång. ..

Troligtvis beror alltså det halsonda på halsbränna istället. tog fel o tog esomeprazoltablett istället för kapsel både to kväll o fre morgon.

Morgonen startade med nacksmärta som strålade upp i huvudet o varken vanliga medicinen, is, massage eller ipren ville döda de. Så de blev relpax vid 1snåret. De mesta försvann men huvudet fortsatte va tungt resten av dagen.

Firar diagnosens 3 år med ny design på bloggen!

 
Käka glass m chokladsås innan 
Va kanske mitt sätt o fira 3år!! 
3år sen ja fick min eds diagnos idag nämligen! 
Vart har dessa 3åren tagit vägen? Bergodalbana med livet har de varit! 
Är de nu de dragit i stopp spaken så Bergodalbanan börjar sakta in i svängarna tro?
Va de de som skedde på slutmötet på rehab?
Eller kommer den bara fortsätta snurra på? Kanske tom snurra på ännu snabbare?
Ja den som visste! Ibland e de nog tur att vi inte vet så mycket om hur framtiden ser ut!

Jag som har kontrollbehov har verkligen fått jobba med den biten nu under o efter smärtrehab o har tagit stora kliv framåt på den fronten.

Ett år där jag var helt sjukskriven, väntade på remiss till smärtrehab, väntade på antagande till smärtrehab, väntade på tid för bedömning o därefter väntan på tid till smärtrehab.Väntan på om sjukskrivningen blev fortsatt godkänd o väntan på återbesöket o stormötet/slutmötet med stora beslut.

Kan nog kalla det för året med stor väntan! Tur jag njutit en hel del trots allt under väntans tider!!

En stor del av året har varit fokuserat på smärtrehab på ett eller annat vis också. Ett ställe som gjorde mig mycket gott men som inte räckte hela vägen fram men som ja abslout inte ångrar på något sätt!!

För 3år sen trodde ja ju inte att ja skulle va sjukskriven nu...
För 3år sen drömde ja fortfarande om ett jobb, bra betalt o meningsfull sysselsättning.
För 3år sen levde min dröm om drömmen verkligen för fullt. 
Ja kommer aldrig sluta drömma, men drömmarna ser idag annorlunda ut!
Därmed inte sagt att de är sämre, men de är annorlunda mot då.
Då o nu är 2skilda världar på många sätt!
Så otroligt glad för min fantastiska familj som är med mig o håller mig i handen, i sitt    medan ja åker där i Bergodalbanan o stundvis är riktigt rädd, i andra är ja ledsen för o i nästa sväng skratta o njuta av livet!
Livet som ger mig, oss så ofantligt mycket!
Så lycklig o glad För släkten som landar mer o mer i vår situation o får mer förståelse o acceptans!
För de vänner som verkligen fötstår, som vill förstå, som frågar som finns där!
För de nytillkomna eds vänner som vet som förstår oftast utan nån större förklaring vad man menar!

Vill ni läsa mer om hur dessa 3 åren varit kan ni söka i min blogg, här nedan är det sammanfattat på årsdagarna!

1år!!!

Ja jag vet inte hur eller om man ska fira.

Nämde för min psykolog att jag av lite fundersam på hur jag skulle må när denna dagen kom, skulle jag må dåligt, känna mig lättad eller hur skulle jag reagera. Hon tykte jag skulle ta kontrollen o bestämma mig för o göra nåt bra av denna dagen. Tyvärr har orken till det inte funnits då jag faktiskt varit sjuk senaste dagarna o annat har påckat på uppmärksamhet o ja de känns blandade känslor idag!

Får se om vi ska fira makten med en diagnos senare idag.

Makten att faktiskt kunna visa på ett papper att jag e inte bara knäpp o lat o överviktig, i botten finns ett syndrom!!

Idag är det 1år sen jag fick veta,

ett år sen dommen föll, där vid läkaren skrivbord o jag tom satt o småskrattade under vårt samtal-chock

1år sen jag fick bekräftat det jag googlat mig till under 2månader i ovetskap.

1år sen jag kom ut i väntrummet o gjorde tummen upp till min vän som väntade o sa de va som jag visste

1år sen vi tog en fika ihop o pratade som att de löser sig

1år sen jag ringde min man o sa att ja de va som jag trodde, jag har Ehlers danlos syndrom vi ses sen typ

1år sen jag inte fixade ringa till min mamma i bilen på väg hem av rädsla att bryta ihopa

1år sen sms från min bror fick ett svar med att de va som jag trodde, jag har eds o han inte förstod

1år sen jag tog mig samman o ringde mamma o stortjöt att jag har ehlers danlos syndrom

1år sen jag totalt braka ihop i mannens famn o skaka i soffan

1år sen jag fick berätta för barnen att mamma är sjuk o i nästa andetag fick lägga till att jag inte skulle dö av detta, deras nära möte med sjukdom var ju just deras vän som 6år gammal miste sin mamma i cancer.

1år sen lättnaden att jag faktiskt inte inbillade mig sjuk utan faktiskt hade en diagnos men oxå

1år sen mitt liv rasade, rämnade o blev kaos.

1år sen den jobbiga tiden då jag inte fixade närheten av mannen o barnen.

1år sen livet mot att at makten över sjukdommen o inte låta den ta öve rmitt liv egentligen startade, även om de tog tid innan jag kom dit, om jag är där på fullt allvar ens en gång idag? ibland vet jag inte!

Sååå mycket som hänt detta året, o ja de mesta positivt just för att jag faktiskt hade fått veta, jag har en diagnos, jag har ett syndrom som är boven till mycket av det knasiga i min kropp.

Men så klart väldigt mycket jobbigt oxå, insikten om att man faktiskt är sjuk o har en pogressiv sjukdom/syndrom som innebär att jag kommer försämras.

vad kommer hända hur kommer framtiden se ut osv, jobbiga tankar för en med kontrollbehov.

Kommer mannen orka eller blir jag själv. Hur kommer barnen o deras liv påverkas, har nån av dem ärvt skiten

Bakslag i kontakt med vården, nekad sjukgymnastik, krångel m hjälpmedel, stort hål i kassan pga alla läkarbesök, mediciner o hjälpmedel. Möten med försäkringskassa o arbetsförmedling försöka få insikt o acceptera att jag aldrig mer kommer fixa heltid o inte utan korrigering/hjälpmedel

Ja listan kan göras lååååång redan efter ett år, vågar inte tänka hur de ser ut i framtiden.....

Skönt att ha bloggat så man kan gå tillbaka o kolla ibland, men önskar jag bloggat mer frekvent, inser att jag ofta låter bli o blogga när de  e som sämst o försöker blogga ikapp sen, men de blir liksom inte desamma, smärtan o måendet är svårt o beskriva i efterhand, man förtränger för mycket.

De gör för ont själsligt att minnas allt de tunga därför försöker man glömma snarast, tror de e så min hjärna funkar iallafall för att orka o få må bra ibland:-)

2år! 2år har jag vetat.

Vetat att det i min journal numera står Q79.6 som sällskap till G43

Q79.6 kändes ungefär lika skumt o okänt som Ehlers danlos syndrom gjorde då jag för första gången stötte på det när jag googlade ”bindvävsproblem, bindvävssjukdom” osv. där i slutet av november 2011 när jag kom hem från läkaren.

 ” ja tror det är något med bindväven” ekade i mitt huvud.

Letandes efter nån bra övning för o bli bättre i kroppen.

Ja skrattretande idag att ja hade noll koll på vad bindväven var/är. Men ja precis så var det.

Tills den där Onsdagen 24 Januari 2012 när jag skrattande satt o tog emot min diagnos, skämtande o leende.

 Lite mer samlad men fortfarande leende men givetvis i en chock pratade om att mina barn kan ha ärvt det.

Även där o då var den där masken där, om jag så vill eller ej så tar leende, skämt o skratt över i jobbiga situationer.

Eller så rör det mig så mycket att tårarna forsar.

Svart eller vitt. Skratt eller gråt. Mellanläget, var finns de?? Saknar det ofta i offentliga sammanhang.

Tummen upp, kommer aldrig glömma den gesten mot min fina vän P som satt där i väntrummet. Kan fortfarande inte fatta att ja inte hade henne med inne i undersökningsrummet.

 När vi under snack går till fiket.

 När jag rent mekaniskt ringer min man o säger: de var som vi trodde. Pratar mer sen. O la på.

 Hur jag inte våga ringa till mamma på vägen hem.

 Hur jag kramade mannen när jag kom hem o skulle försöka berätta.

 Sms:et från brorsan när han skrev EDS? När jag bara nyttjat de tre bokstäverna i smset till honom då han undra hur de gått.

 Hur ja fick berätta för barnen att mamma är sjuk, men att jag inte skulle dö.

 Hur jag rasade ihop o tokgrät, tjippa efter luft o bara ”dog” en bit inom mig där o då.

K.O.M.M.E.R  A.L.D.R.I.G  G.L.Ö.M.M.A   24 JAN 2012    A.L.D.R.I.G

De blev både kaos o lugn efter diagnosen, även om lugnet tog sin lila tid på sig att infinna sig.

2år, lång tid, 2 år kort tid. Ja de beror på hur man ser det.

Vad har hänt? Ja jag har ju bloggat i princip hela tiden för den som vill läsa djupare,  men i stort har jag haft mina djupa dalar, flacka slätter men även mina toppar.

 Dalarna blir grundare o lättare att kättra upp ur allt eftersom tiden går, allt eftersom min acceptans infinner sig i de olika situationerna. Men de finns där ännu, o kommer nog alltid att göra det mer eller mindre. Topparna blir längre o fler o de får gärna fortsätta så.

Jag har gråtit så tårarna sprutat, jag har skrikit så stämbanden bågnat, jag har betett mig illa mot mina nära så jag fått vekna o säga förlåt, jag har deppat så solen vart grå men så har jag också skrattat så magen har krampat!

Jag har fått hjälp i vården o jag har fått stånga mig blodig för min rätt, jag har haft jobbiga samtal med fk, men även stöd o förståelse.

Jag har gått från arbete till arbetssökande i kombination med sjukskrivning, via arbetsträning till hel sjukskrivning.

Jag har följt mina 2 barn genom avslut på förskola till att gå i 1:an.

 Från lågstadiet till mellanstadiet.

 Fått vara med om allt vad som rör barnens utveckling o humör precis som alla andra. Men framförallt har jag fått njuta av mycket tid med familjen. Tid med min älskade familj som betyder mest av allt i hela världen.

 De som finns o stöttar mig genom eld o vatten, eller i nöd o lust som maken påminner mig när jag tycker att de är för tufft!

När jag har ont, när jag är ledsen, när jag är trött, då finns de där o stöttar, om så ”bara” med sin närvaro så vet jag att jag alltid har dem! K:Ä:R:L:E:K!!

Jag har jobbat för att försöka få ut info om min diagnos, få folk runt om mig att förstå. Förstå det jag delvis inte alltid själv förstår. Dvs, det är inte lätt att förklara alltid för andra, men jag försöker. Samtidigt vill jag inte blotta mig totalt.

Min blogg sker anonymt. Med för o nackdel. Kanske skulle de varit bra om släkt o vänner fått läsa, men samtidigt vill jag kunna skriva saker där utan o blotta mig.Inte känna mig gnällig. 

 Konstigt tänkt för i en blogg blottar man sig, vet inte vem som läser osv. Men några av mina vänner har fått adressen, några vet jag läser, andra gör nog lite sporadiskt, eller kanske en gång sen aldrig mer.  Ja de där var mest flum …. ( men ni som läser, kommentera gärna)

På fb slänger jag ut lite info både om måendet ibland o om Ehlers danlos ibland.

Kan känna ibland att folk inte bryr sig, fåtal kommentarer, men förhoppningsvis är där NÅGON som tar till sig infon, som kanske har nytta av den i framtiden.

För att EDS skulle av så ovanligt som de idag sägs, de tvivlar jag på helt ärligt.

Men otroligt dålig kunskap i vården, de gör nog att många går fel eller odiagnostiserade.

Ibland önskar man att man haft mer stöttning/förståelse från vänner, men ja har nått fram bra mycke längre hos släkten idag o de e ja nöjd med!

Ja kämpar på med både smärta, trötthet, o andra bekymmer kombinerat med att få ut kunskapen om EDS

Ja ger mig inte, EDS får inte vinna över mig. Får inte förstöra mer än den verkligen gör. Måste fortsätta hitta de positiva med det här, ja de är inte många positiva bitar, men de måste fram, få bli stora o viktiga.

Fortsätta kämpa för o kunna göra de viktiga i livet.

Finnas här med o för min familj!

Så kom då dagen... Dagen då vi skulle träffas igen på smärtrehab. Träffa alla härliga vänner som man lärde känna där men oxå all trevlig personal!

37*8 i morgontemp som steg till 38*

Var med lite spänning som man kom dit.

Sprang på sjg som förklarade att hon varit sjukskriven så de var därför hon inte ringt mig 1g/v enl plan.

Var så kul o prata med alla en stund innan PTT körde igång igen med psykologen.

Arbetsterapeuten kom in en snabb runda o lämnade ett frågeformulär på x antal sidor att fylla i innan hemgång fredag.

Vi fokuserade detta PTT pass på det som vi kände gått mindre bra av det vi haft på våra IRP planer. Vad som gått mindre bra, varför o vad kunde vi gjort för o klarat det bättre?

För min del blev det avspänningen som jag lyckats minst med får nog säga att jag misslyckats totalt!

Men de handlar om prioriteingar, att ja inte kännt direkt skillnad o då ger upp lite lätt, svårare o fokusera/släppa allt hemma mot på plats på rehab. För många andra tankar o grejer i fokus....

Nu ska ja testa o skriva in de i min kalender o se om de blir gjort oftare då!

Så hade vi lunch o DÅ kom pirret, strax dags för sista IRP mötet i 20 min o därefter skulle FK dyka upp. AF kom inte då hon varit där redan på onsdagen o tagit fel dag....

Men med facit i hand gjorde de inget!

Vi började med min plan o betade av den uppifrån o ner o ja kände mig nöjd o stolt över vad jag faktiskt förändrat i mitt liv efter detta.

När vi kom till punkten "fotografera" gav jag de fotoboken jag hade gjort på fotoklok.se o de blev väldigt glada för den! KUL!

O precis när vi pratade om de där med återgå i arbete? Så dök FK upp o vi fick dra lite på nytt o han sa vad han tyckte o allt kändes märkligt o med blandade känslor.

Men i stort var det ett mycket bra möte!

Ut i bilen o ringde mannen o berättade o sen fick mamma veta hur mötet hade gått.

Körde o köpte lite fika o sen parkerade jag o satt kvar o vilade i bilen. Försökte mig på avspänning, men lyckades inte fullt ut. Tempade mig o hade 38,2*

Gick in på barnsmärt o mötte upp maken o så var vi med på en föreläsning om långvarig smärta. Gav mig inget nytt direkt vilket jag var förberedd på. Däermot var jag extremt trött o hade ont o migränen kom oxå. Lyckades häva den med en relpax.

Körde ut o kikade när dotre red. farmor hade fått agera skjuts.

hem o var helt slut i soffan o låg under filt o frös.

Morgonsnackis i 1h med en släkting vid skolan så jag blev kall om tårna. Hem o värmde vetekudde o la vid fötterna medan ja käka frukost. Gjorde mig klar o körde till smärtrehab igen. Lite tight med tid ;-) Men en liten snackis hann vi med i fikarummet först.

Så kom psykologen o tackade för de fina orden jag skrivit i min fotobok. Kul de uppskattades!

( sjukgymnasten kom m sammaord sen:-))

In på PTT o idag fokuserade vi på det vi lyckats bäst med på vår IRP plan.

För min del är det att jag kasat lite på masken, visar upp verkligheten mer ( tex ka lägga mig o vila borta) o säger nej utan att va tvungen o förklara varför! Tackvare att jag fått bort en del hjärnspöken o tankefällor! Känns bra! Vi fick skatta på en 0-10 skala på hur nöjda vi var över det o ja skattar 8-9. För o ha 10 skulle ja göra de ännu tydligare o till fler människor. Men ni ska se de kommer!! 

De e som ja skrev till rehabpersonalen, de har bara börjat!

Stannade kvar efteråt o fyllde i formuläret. Fy sjutton de skojjar man inte bort alltså...

Men nu är det gjort! Bara de att jag tagit hem de istället för o lägga de i en "postlåda" till personalen. Asså vilket minne man ligger inne med.... Bara att ta mig in o lämna det på måndag alternativt posta det till dem. 

hem o hämtade tösen i skolan o nu softar jag med 37,9* i temp. 

Ska inte göra nåt mer vettigt idag känner jag<3

Ja e så urusel på o komma på bra rubriker...

Måndag morgon klockan ringde 7.10 med påminnelse om att fota dotterns ridattiraljer o slutföra fotoboken. Ut o arrangerade sakerna i hallen o tog vad de såg ut som i kameran riktigt justa bilder. Ut m minneskortet ur kameran o in i datorn- INGA bilder fanns:-o ut me de igen o fota nåt annat, nä inte heller de fanns att visa i datorn. Programmet saknades i datorn:-o Insåg där o då att jag lyckats med någon mindre bra inställning i kameran som gjorde att det sparats i ett helt annat format på  minneskortet. Hade ingen tid ork eller lust o klödda med det där o då utan bestämde mig för o lägga en annan bild på den sidan. 

Klickar mig in i min fotobok som bara saknade just den sidan... Eller ja igårkväll va de så... nu visade korrekturen att ja saknade majoriteten av bilderna:-o hjälp vad hade hänt??? Mailade kundtjänst på fotoklok.se o började sedan leta felet...
Jo något hade hänt med sparandet så när jag tog ut minneskortet fanns inte bilderna kvar på datorn= inte heller i fotoboken:-o panik. Hade fått svar från fotoklok att de var på detta vis men hade redan insett de själv vid de laget. Bara o spara ner bilderna igen o dra de på rätt plats igen... Tur att mallar o ramar fanns kvar så de mesta jobbet va gjort! MEN klockan tickade över 8:00 när man senast skulle lagt sin beställning för att den ska skickas på tisdagen...La min beställning, betalade o Mailade åter fotoklok o sa att den nu var på väg. Fick min order bekräftelse o andades ut en stund. TILLS fotoklok mailade igen o undrade vart mina bilder var...

Fail!! Ja hade missat i stressen att klicka iväg bilderna... Snälla Thomas på fotoklok skrev att de ändå skulle fixa fotoboken åt mig:-) Alltså de är grymma där!! Gör alltid mina fotoböcker via dem numera o i 2 år har de fått tillverka våra julkort o iår blev det även årliga kalendrarna till farmor o mormor o de gör en aldrig besviken!

Andades en stund o käkade frukost i sällskap av bloggar & chatt med P som oxå har eds.

Sen var ja tvungen att ta tag i att sortera in alla dotterns kallelser, provsvar, journaler osv i en pärm. Tanken är att köra med rosa överstrykningspenna på viktiga delar. Nu körde jag med gul på vårdgivaren o datumet.

Men först av allt kopierade jag alla dessa papper för o ha kopiorna i pärmen o dessutom kunna kladda på de.

insåg att vi inte har jounaler ute för 2014 o bara from 2012. o att de saknas från vissa ställen även under 2012 0 2013. Får helt enkelt jaga tag i de oxå. Tänker försöka ha ALLT samlat nu o kunna hänvisa till de i vården när vi söker hjälp!!

På em åkte ja in o mötte mannen på sjukan o hade möte med barnsmärtpsykologen. Hon ska hjälpa oss med strategier på hur vi ska möta dottern vid smärta bl.a Får se vad/om de ger något på några gånger annars får de va!

Höll på o somna i hennes fåtölj så när ja kom hem däcka ja en stund i soffan. Ingen kraft i kroppen o rejält ont i ryggen.

Tisdag o dags för sjg träning.

Kroppen va trött o sliten o ömmade i ffa ryggen o fotleder när den klev upp. Men iväg till gymmet skulle jag.

Funkade över förväntan där. Gjorde bara armdrag på bollen precis som sist o inte biceps varianten. Ska se vilken av de som orsakar min jobbiga känsla i skuldran på högersidan. 

Hem o gjorde vad?

Typ inget vettigt iallafall. Försökte somna en stund innan ja skulle hämta i skolan, men kroppen var visst inte redo för sömn då.

Fixade papper som ska skickas in så vi får ut dotras journaler från 2 olika sjukhus, nu ska ALLT samlas o gås igenom!

På kvällen va grabbarna o tränade fotboll i snöblandat o då mös dotra o jag under filt i hennes säng o kollade bygglov:-) Rättvis fördelning! Fick en snabb febersläng 37.9

Hade dålig koll på om sjukgymnasten hade kommit åter från sem. Mailade o frågade men svaret hann inte komma i tid så ingen träning. Fruktansvärt ont i ryggen, högre upp. Gjorde ont igenom till bröstbenet o in i mellan när jag andades.

Skulle möta upp en som skulle köpa gardin av mig på g till skolan, men hon hade missat bussen först.

Hämta tösen som såg ut som om hon rullat m kläderna i lerpöl...

Hem o ligga på soffan o flåsa igenom smärtor.Lyssna undertiden på grabben som övade på trummorna, NICE!

Ta mig samman o köra ner m honom till trumlektionen. Gjorde ärende under tiden. Stapplade bort till intersport där ja skulle möta gardintjejen istället. Frös så ja gick i väntan in o hämtade ut donnans jacka ja beställt dit o så hängde DEN jackan kvar o kallade på mig så nu föll ja o köpte den till mig själv trots priset...  

O gardintjejen hade nu missuppfattat dagen, hm vill hon ha gardinerna eller... klockan var 15.45 hon tyckte ja kunde komma ner igen 17, glöm de för 20 spänn. Kör ju upp pengarna då... Hon får möta mig en annan dag!

Hämta hem grabben som återigen drog ett härligt riff för mig!

Hade problem med halsbränan under dagen o rapa massor under kvällen, fick sitta halvsittande på kvällen för o lindra lite.

Mannen gjorde en grymt god pasta carbonara till kvällsmat. 

Såg på ett program me en tjej med 90% brännskador o fascionerades av hennes driv o glädje i livet trots att hon såg ut som hon gjorde! O vilken lycka när hon fick en äkta peruk

La mig o somnade gott med en tidning.

Onsdagen välkomnade jag med migrän.

Vet jag vaknat flera ggr under natten med ryggsmärta o även nack/axelsmärta men somnat om fort igen. Är så lycklig att ja har så bra sömn som ja har trots smärtorna!

Men idag bestämde ja mig för att köra barnen till skolan o sen ta piller o krypa ner igen o de gjorde jag. somnade nästan direkt o vaknade först 2½h senare. Va vaken en liten stund men somnade om. Vaknade åter efter totalt dryga 4h sömn o låg kvar o chatta tills ja behövde köra o plocka upp dottern. Fick bli hålkaka o kaffe till frukost/lunch o ja har så grymt ont i min rygg att ja längtar efter när ja får ta nästa smärtis!  Har feber oxå 37,9 lite småtjock i halen men kan lika gärna va av halsbränneproblemen som va jobbiga igår.

Ska anteckna lite nu hur mina feber ser ut o se om ja ser nåt mönster med tex menscykeln. Eller om de e inflammationer i kroppen som gör de!

Idag måste vi lägga matbeställningen o ska försöka göra en riktig resurch i kylen o lådorna innan vi beställer;-)

Sitter i telekö till FK nu, ska kolla när min förra handläggare kommer åter från f-ledighet samt kolla om de finns nån hjälp/ersättning o få när maken o ja ska springa på möten om dotter i sjukvården...