In i själen o märgen lycklig....

Varför? För vad? Ja de undrar ni kanske.

Jo när ja sitter så här en lugn morgon, antingen har kidsen kommit iväg till skolan o jag sitter framför datorn med min frukost o kaffe. Eller På helgen med mannen mitt emot mig vid frukostbordet, en unge i soffan framför ett barnprogram o en fortfarande sussandes i sängen eller rent av båda i soffan. ( jo de får sitta vid köksbordet oxå;-)) Då infinner sig ofta en enorm lyckokänsla i mitt bröst, en känsla som ja skulle vilja skrika ut. Ja vill sms.a min fina familj o berätta hur mycket jag älskar dem o hur glad jag är att jag har just DE i mitt liv!

Ja denna känsla kan överrumpla mig så där helt appråpå oxå, den kan komma när jag tittar på min man eller nåt av barnen, den kan komma när jag ligger i soffan o tar igen mig osv

Låter kanske skumt på ett vis, jag lever med konstant smärta, jag kan inte arbeta o vet att det med största sannolikhet inte kommer bli bättre med min EDS.

MEN vet ni de e kanske just det som är grejen. Jag är lycklig för det jag har här i livet, för hur det än är så vet vi aldrig vad som händer i framtiden. O varför då inte njuta av det vi har här o nu?!

Jag är framförallt lycklig för den kärlek jag o min man hyser till varandra, den trygghet vi har i varandra, vi finns verkligen i vått o torrt för varandra, vi pratar om allt men ofta behöver vi inte säga nåt för vi känner varandra så väl efter alla dessa år att vi ofta tänker på samma sak!

Ofta kompletterar vi oxå varandra- så att glömma bort att tala med varandra de får man inte göra!

Genom vår grundtrygghet med varandra har vi oxå fått trygga o älskade barn, barn som vi ofta frågar oss vad vi skulle gjort om vi inte haft de i vårt liv. Ja livet med barn har då inte alltid varit en dans på rosor direkt, Vi har haft en massa "bekymmer" med olika krämpor hos våra telningar under åren, vilket klart smärtar i ett föräldra hjärta. Men vad blir bättre av att gräva ner sig? Nä vi gör de bästa av de hela o lever livet ändå- på våra villkor!

Vem har bestämt HUR man ska leva sitt liv, vem har bestämt vad som är rätt o fel, hur ma ska semstra, hur man skall umgås osv osv?

Jag är lycklig för att vi har ett fint hus med en härlig trädgård att bo i, även om ja visst kan drömma om något annat, anpassat på ett annat vis än idag.

Jag är lycklig för att barnen har fritidsintressen som ger de glädje o motion.

Jag är lycklig för att vi har mat på bordet o de pengar vi behöver för o klara ett för oss bra liv, ja inte utan att ja gärna skulle haft mer pengar för livet som sjukpensionär är inte direkt välbetalt.... Men man får tänka positivt, livet är mer än pengar här hemma värderar vi tid tillsammans o hälsa betydligt högre än pengar. Ja så länge vi har så vi kan bo okej, klä oss, äta oss mätta o göra något roligt här i livet typ. Men allt roligt behöver inte kosta en massa pengar. (även om mycket gör det...) Visst skulle vi vilja ut o resa mer, men ja skulle inte rest mer till kostnad av våra hälsa.

Jag är lycklig för att aj har underbara föräldrar som hjälper oss när de behövs o bara finns där när de behövs, att barnen älskar sina morföräldrar som i sin tur älskar sina barnbarn. Att ja har en svärmor som nu förstått hur mitt liv ser ut lite mer o därmed nått en acceptans till våra nej ibland o faktiskt finns där o underlättar för os i vardagen vid behov.

Så nä vet ni jag är förbaskat lycklig för att jag finns här o har de så bra :-)