Migränen o ja vakna upp ihop vid 6;20. Välkommen lördag liksom...
Vid 8 käka ja frukost, macka kaffe o relpax. Som tur var så lätta migränen rätt bra så ja kunde göra de mesta ja planerat under dagen!
Bakade tårtbottnar, gjorde tårrfyllningar, plantera penséer i ytterkrukan. Standard t sonens kalas! Köpte mer blomster. Så härligt o få in lökar o färska blommor i hemmet! Blev bla ranunkler o tulpaner i vitt!
Vattna i varmbänken o la på jord. Mannen hjälpte mig där ute o de kom på de nya fönstret oxå:-)

Åkte sen på fotbollscup som sonen deltog i. Tur vi gjorde de för sonen gjorde sitt första mål, höll sin första nolla i en match o deras lag vann första cupen någonsin. Glädjen var stor o lyckan total!!!

Mellokik på kvällen. O så la ja tårtan så den är redo att dekoreras unde rmorgondagen.

Vilken vecka. Vaknade med lättare migrän tisdag morgon, men eftersom vi hade besök på barnsmärt inbokat på em bestämde ja mig för o ta en relpax direkt på morgonen o somna en stund. 

Hämta hem tösabiten o vi käkade lite ihop innan vi satte oss i bilen o åkte t barnsmärt där ja satt i soffan en stund först denna gången. 

Hem o inom Kappahl på vägen hem, lämna mina förstora brallor o donnan fick sin "belöning" för sjukhusbesök, blev en söt ärmlös blus i jeans o spets.

Hem o vila. Kroppen säger ifrån o signalerar att den har fått relpax... 

Minns inte om mensen drog igång måndagen, men ja tror de var tisdagen trots att ja blödde lite på söndagen för sen pausade den iallafall på nåt konstigt vis. Kanske hormonernas spökande som gjorde migränen så skum denna gången??

Onsdag morgon o migrän IGEN men hejja tredje dagen på raken liksom.... o idag va de rejält...

tvinga mig upp o såg till att barnen blev klara o sen fick de knata till skolan. Själv svalde ja en relpax o la mig igen.

Sov från o till hela fm. Kände mig helt klart bättre då o tog en macka o en kopp kaffe innan det var dags o hämta hem donnan.

Fick sen för mig o betala räkningarna, kanske inte de smartaste draget när inte hjärnan är med på noterna... Ffa inte när man som jag vill ha stenkoll med budget på de olika kontona osv.... Att då göra överföringar från ena kontot till de andra osv njae hoppas iallafall de blev rätt...

Fick sen sällskapa soffan igen en stund.

Jag blev yr o konstig o illamående in i mellan, ja magkatarren kom så klart oxå på besök. Välkommen kära inneboende,, men du får gärna bo hos nån annan ett tag till....

Torsdag morgon Huvudvärken fanns bara som en lätt aning i huvudet men jisses såååå slut jag var i kroppen. Fanns inte på kartan att ja skulle fixa o lämna kidsen i skolan, de fick så vackert knata i dag oxå. Ja bädda ner mig i makens säng som är lite fastare o slumra till en stund. Fick va gps åt en vän som inte hitta här i stan när de stängt av hennes vanliga väg till vården.

Somna o vakna med ett plötsligt ryck o hjärtat skenade, måste drömt en mardröm.

Ont i min axel, bestämde mig för att ja tänker ringa vc igen o be om en tid för koll, inte ska ja behöva vänta över en månad för hjälp m den. Den ställer till en hel del för mig nu.

Mamma ringde berätta om en olycka en släkting varit med om.

Ryckte upp mig o körde o hämta svärmor m man vid stationen, de har varit utrikes o nu var de krassliga m rejäl hosta båda två, lufta ur bilen så fort de gått ut;-)

Hämta hem tösabiten.

Hon gjorde fint kort till kusinen som fyller 8 år imorgon!

Ridtajm:-) mannen fick komma hem o köra, ja våga inte ut o köra nåt längre, kände mig fortfarande inte riktigt klar i huvudet.

Första dryga halvtimmen gick toppen bra. Först va hon lite småseg men fick sen fart den lilla nya bruna:-) Hon som nu är donnans favvo. MEN sen fick hon nog vårrycket o bocka av donnan som ställde sig på fötterna m tyglarna i handen o blev nog mest paff. Upp igen o så ny galopp o jisses i min låda vilken bockning o av for tösen o landa på knä. På de igen o nu va hon rädd o snyfta lite men tog en galopp m spänd kropp o av for hon i en sjuhelsikes fart o höjd o landa på handen o svinga skallen fram o tillbaka, själv upplevde hon att hon slog huvudet i marken, ja vet inte för då skrek hon till o grät högt så ja va redan på väg ner till ridhuset typ. Ett smärtsamt finger o en rädd o ledsen tös fick komma upp igen o skritta m mamma bredvid sig ett halvt varv o sen avbröt vi. Men icke att mamma skulle leda in ponnyn i stallet, nä de kunde hon själv trots hon hade ont både här o där, men klä av ponnyn de fick ja göra;-) Alvedon o tejpning när vi kom hem.

Trots ja sovit så mycket senaste dagarna så somnade ja gott efter en stunds allasläsning vid 22.30tiden

Sportlovet är slut o ungarna är i skolan. Själv hade jag en tid hos frissan för klipp o slingning.

En trött mama undrade för sig själv vid frukosten hur korkad man får va som bokar frisörtid efter en veckas lov= annorlunda tider osv o sen en helg borta....

Dessutom fick ja ont i magen, typ mitt i, värst mitt när jag stod eller gick. Va nog ett stopp i tarmen skulle ja tro efter en massa frallor i helgen.

Ja de va bara o så vackert plåga sig igenom närmre 2h i frisörstolen. Fick upp o stå imellanåt men benen ville inte bära ordentligt.

Jaja håret blev trevligt iallafall med lite uppklippning så det blev mer en frisyr än bara långt hår o så ljusa o kopparfärgade slingor på de.

Körde ner o skulle lämna brallorna som va för stora men hittade inte kvittot så hem igen, eller ja inom posten o hämtade en massa fröer som barnen ska leverera:-)

Huvudvärk o enorm trötthet på em, blev en nap på soffan på em. Tanken va ju möte i skolan på kvällen, men ja fick ge upp den tanken. Huvudet o magen o en massa värk o trötthet på de, nä möte va inte aktuellt!

Soffan o ja campade ihop istället! Till kvällsfika svalde ja en relpax.

Ja de låter nog mer romantiskt än det var. 

En stunds närhet m maken på morgonen de va de enda roliga i sängen den dagen...( tolka de som ni vill...)

Dottern kom med egengjorda presenter till mig o mannen. så fina o min ena va pimpad med zebratejp, för ja e ju en zebra  

Klev upp o käkade frukost med ett tungt huvud, värkandes både framme i pannan, bak i nacken o bitvis även mitt uppe i. Väldigt stel i axlarna så ganska övertygad om att det kom från nacken. 

Sonen o dottern o mannen turades alla om o massera mig medan ja försökte läsa ett viktigt avtal. Super ljudkänslig o höll på o få spatt av att ungarna satt o spelade dator på sina rum.

Tog ipren o hoppades att de skulle lindra.

Mannen skulle ner på stan i ett par ärenden o fårga om ja ville hänga med, o lite ensamtid på stan m maken e ju aldrig fel så på med mer representativa kläder o ett ansikte o sen for vi.

Kikade in på specsavers då vi fnular på ett par extra glasögon t dottern med slipat solglas, hade hittat dessa på deras hemsida http://www.specsavers.se/glasogon/kids-sun-rx-15?sku=25381832

Men när vi kom in i butiken visade de sig att plötsligt ska de kosta 800kr istället, för de e bara med vanligt glas de priset....??? Får nog kolla upp de närmre. O kolla andra butiker.

Gick vidare till Dressman o inhandlade lite nya boxer till maken.  

o så bort i leksaksaffären. Inhandlade äntligen "bra kämpat" present till dottern sen hon va hos tandläkaren. Kände mig sååå hemsk när dottern påpekade att "mamma; när ja va hos tandläkaren fick inte ja något" när ja sa att ja skulle köra till en butik m storebror efter tandis. Fy asså, sååå dum ja kände mig, bara för att han inte gillar sånt o behöver en uppmuntran/muta hur man ser på de så innebär de ju inte att hon inte ska få för att hon inte piper om läkarbesök o tandis, utan typ går dit m glädje. Skärpning på mig!!! ja asså oftast påminner hon ju eller så minns ja men sist va de asså väck borta glömt:-( Nu är hon kompenserad!! o så köpte vi en present till ungarnas kusin P som snart fyller år.

Hungern greppa ordentligt tag om mig liksom skallebanken, käkade nån macka när vi kom hem o så svalde ja en relpax o sa godnatt o bädda ner mig i sängen vid halv3 tiden, klev upp typ 4 h senare om än motvilligt. Hjälp va trött o öm min kropp var men skallebanken va nästan väck= de va visst migrän ändå....

Käkade middag ihop, spelade ett sällskapsspel o åt en "bakelse" tillsammans innan ja kröp ner igen vid typ 23.

Vilken alla hjärtans dag.... tur vi visar varandra kärlek här hemma var dag o inte bara på alla   

Hipp som happ så var Januari över. Vet inte riktigt hur det gick till, men ja ska va ärlig o säga att de e riktigt skönt. För plötsligt är vi en månad närmare våren, solen, blommorna, värmen, mindre kläder.....

Hade inte sån "yrsel/matthet" på de viset idag som igår. Kom en liten runda men de blev aldrig mer av det.

Dock kom nackvärken/skuldervärken o skallebanken på de som så klart blev en migrän till slut...

Måste lyckas jaga tag på osteopaten, de här kan inte fortsätta!

Fick ett ryck o försöka få rätt på vilka prylar ja ska beställa till sonens kalas för plötsligt blev de lite halvbråttom då ja tänkte busa m min pappa när han fyller oxå, o så visa de sig att de visst ska fira honom ganska snart:-o

Gjorde min vanliga jämförelselista o skrev upp va prylarna ja vill ha kosta, ja om de finns i butiken överhuvudtaget vill säga. Vill gärna samla mina inköp för o slippa flera frakter.

 Denna gången blir det dock inköp på 2 webbuktiker o troligtvis även panduro hobby, men där kör ja förbi ändå imorgon em.

Så knacka de på dörren o en kompis till dottern kom o ville leka. Bråttom fick tösen för i få i sig frukost o klä på sig medan T gick hem o tog på överdragskläder. Sen lekte de en stund ute i den lilla snö som kommit under gårdagskvällen o natten.

Familjen körde bort en runda till svärmor o ja försökte njuta av tystnaden o lugnet av att va själv! Har ju haft krasslig dotter hemma i nästan en hel vecka så ingen ensamtid här inte.

Passade på o vila, sätta deg till gifflar o tvätta varvat med vartannat.

När familjen kom hem stod giffeldegen på jäsning o marsankrämen stod på svalning o ja fick svälja en relpax. En relpax som tog sin tid på sig o ta migränen över huvudtaget. Blärk!

Bakade ut gifflarna o blev besviken på utseendet... blev väl något bättre som jästa o gräddade, men hjälp va stora! Får helt klart göra mindre till sonens kalas annars orkar man ju inte fika de andra kakorna.

På bild i tidningen vid receptet...         Mina på jäsning....                     Mina gräddade....

får hoppas att det är som de sägs; att övning ger färdighet;-) hahah ja ja hade ju marsankräm i mina istället o de uppskattades av kidsen. Maken o ja tyckte de var goda men inte mer än så. Men som maken sa, me den där ringlade ckokladen över hade de ju inte blivit sämre;-)

Kollade sen bacillakuten med dottern o fick ett bra tillfälle o prata avspännt om smärta då de var det som var som tema denna veckan. Tycker de e bra program, alltid kan man utveckla något lite mer för ungarna. Eller ja för vår del blir de ju för dottern för då har vi mor o dottermys för pågarna har fotbollsträning. 

Jävla nackvärk som fortsätter t migrän idag oxå.
Relpax vid 2.
Skrubbade dotras gneisjacka m galltvål o tvättade i detsamma.
Impregnerade sonens fotbollskläder. Tog en promenad i området. Soffhäng
Min söndag!

Har feber för 4-5 dagen o vet inte varför. Ligger mest i soffan o vilar upp mig idag!
Har trott att kroppen säger stopp. Varit mycket ffa mentalt för den nu.
Men igårkväll hade ja ont i halsen. Va lite rödare på vä sida. Vakna upp idag o har inte ont.

Möjligtvis om ja känner efter kan där va nån retning o ja har nyst nån gång. ..

Troligtvis beror alltså det halsonda på halsbränna istället. tog fel o tog esomeprazoltablett istället för kapsel både to kväll o fre morgon.

Morgonen startade med nacksmärta som strålade upp i huvudet o varken vanliga medicinen, is, massage eller ipren ville döda de. Så de blev relpax vid 1snåret. De mesta försvann men huvudet fortsatte va tungt resten av dagen.

Firar diagnosens 3 år med ny design på bloggen!

 
Käka glass m chokladsås innan 
Va kanske mitt sätt o fira 3år!! 
3år sen ja fick min eds diagnos idag nämligen! 
Vart har dessa 3åren tagit vägen? Bergodalbana med livet har de varit! 
Är de nu de dragit i stopp spaken så Bergodalbanan börjar sakta in i svängarna tro?
Va de de som skedde på slutmötet på rehab?
Eller kommer den bara fortsätta snurra på? Kanske tom snurra på ännu snabbare?
Ja den som visste! Ibland e de nog tur att vi inte vet så mycket om hur framtiden ser ut!

Jag som har kontrollbehov har verkligen fått jobba med den biten nu under o efter smärtrehab o har tagit stora kliv framåt på den fronten.

Ett år där jag var helt sjukskriven, väntade på remiss till smärtrehab, väntade på antagande till smärtrehab, väntade på tid för bedömning o därefter väntan på tid till smärtrehab.Väntan på om sjukskrivningen blev fortsatt godkänd o väntan på återbesöket o stormötet/slutmötet med stora beslut.

Kan nog kalla det för året med stor väntan! Tur jag njutit en hel del trots allt under väntans tider!!

En stor del av året har varit fokuserat på smärtrehab på ett eller annat vis också. Ett ställe som gjorde mig mycket gott men som inte räckte hela vägen fram men som ja abslout inte ångrar på något sätt!!

För 3år sen trodde ja ju inte att ja skulle va sjukskriven nu...
För 3år sen drömde ja fortfarande om ett jobb, bra betalt o meningsfull sysselsättning.
För 3år sen levde min dröm om drömmen verkligen för fullt. 
Ja kommer aldrig sluta drömma, men drömmarna ser idag annorlunda ut!
Därmed inte sagt att de är sämre, men de är annorlunda mot då.
Då o nu är 2skilda världar på många sätt!
Så otroligt glad för min fantastiska familj som är med mig o håller mig i handen, i sitt    medan ja åker där i Bergodalbanan o stundvis är riktigt rädd, i andra är ja ledsen för o i nästa sväng skratta o njuta av livet!
Livet som ger mig, oss så ofantligt mycket!
Så lycklig o glad För släkten som landar mer o mer i vår situation o får mer förståelse o acceptans!
För de vänner som verkligen fötstår, som vill förstå, som frågar som finns där!
För de nytillkomna eds vänner som vet som förstår oftast utan nån större förklaring vad man menar!

Vill ni läsa mer om hur dessa 3 åren varit kan ni söka i min blogg, här nedan är det sammanfattat på årsdagarna!

1år!!!

Ja jag vet inte hur eller om man ska fira.

Nämde för min psykolog att jag av lite fundersam på hur jag skulle må när denna dagen kom, skulle jag må dåligt, känna mig lättad eller hur skulle jag reagera. Hon tykte jag skulle ta kontrollen o bestämma mig för o göra nåt bra av denna dagen. Tyvärr har orken till det inte funnits då jag faktiskt varit sjuk senaste dagarna o annat har påckat på uppmärksamhet o ja de känns blandade känslor idag!

Får se om vi ska fira makten med en diagnos senare idag.

Makten att faktiskt kunna visa på ett papper att jag e inte bara knäpp o lat o överviktig, i botten finns ett syndrom!!

Idag är det 1år sen jag fick veta,

ett år sen dommen föll, där vid läkaren skrivbord o jag tom satt o småskrattade under vårt samtal-chock

1år sen jag fick bekräftat det jag googlat mig till under 2månader i ovetskap.

1år sen jag kom ut i väntrummet o gjorde tummen upp till min vän som väntade o sa de va som jag visste

1år sen vi tog en fika ihop o pratade som att de löser sig

1år sen jag ringde min man o sa att ja de va som jag trodde, jag har Ehlers danlos syndrom vi ses sen typ

1år sen jag inte fixade ringa till min mamma i bilen på väg hem av rädsla att bryta ihopa

1år sen sms från min bror fick ett svar med att de va som jag trodde, jag har eds o han inte förstod

1år sen jag tog mig samman o ringde mamma o stortjöt att jag har ehlers danlos syndrom

1år sen jag totalt braka ihop i mannens famn o skaka i soffan

1år sen jag fick berätta för barnen att mamma är sjuk o i nästa andetag fick lägga till att jag inte skulle dö av detta, deras nära möte med sjukdom var ju just deras vän som 6år gammal miste sin mamma i cancer.

1år sen lättnaden att jag faktiskt inte inbillade mig sjuk utan faktiskt hade en diagnos men oxå

1år sen mitt liv rasade, rämnade o blev kaos.

1år sen den jobbiga tiden då jag inte fixade närheten av mannen o barnen.

1år sen livet mot att at makten över sjukdommen o inte låta den ta öve rmitt liv egentligen startade, även om de tog tid innan jag kom dit, om jag är där på fullt allvar ens en gång idag? ibland vet jag inte!

Sååå mycket som hänt detta året, o ja de mesta positivt just för att jag faktiskt hade fått veta, jag har en diagnos, jag har ett syndrom som är boven till mycket av det knasiga i min kropp.

Men så klart väldigt mycket jobbigt oxå, insikten om att man faktiskt är sjuk o har en pogressiv sjukdom/syndrom som innebär att jag kommer försämras.

vad kommer hända hur kommer framtiden se ut osv, jobbiga tankar för en med kontrollbehov.

Kommer mannen orka eller blir jag själv. Hur kommer barnen o deras liv påverkas, har nån av dem ärvt skiten

Bakslag i kontakt med vården, nekad sjukgymnastik, krångel m hjälpmedel, stort hål i kassan pga alla läkarbesök, mediciner o hjälpmedel. Möten med försäkringskassa o arbetsförmedling försöka få insikt o acceptera att jag aldrig mer kommer fixa heltid o inte utan korrigering/hjälpmedel

Ja listan kan göras lååååång redan efter ett år, vågar inte tänka hur de ser ut i framtiden.....

Skönt att ha bloggat så man kan gå tillbaka o kolla ibland, men önskar jag bloggat mer frekvent, inser att jag ofta låter bli o blogga när de  e som sämst o försöker blogga ikapp sen, men de blir liksom inte desamma, smärtan o måendet är svårt o beskriva i efterhand, man förtränger för mycket.

De gör för ont själsligt att minnas allt de tunga därför försöker man glömma snarast, tror de e så min hjärna funkar iallafall för att orka o få må bra ibland:-)

2år! 2år har jag vetat.

Vetat att det i min journal numera står Q79.6 som sällskap till G43

Q79.6 kändes ungefär lika skumt o okänt som Ehlers danlos syndrom gjorde då jag för första gången stötte på det när jag googlade ”bindvävsproblem, bindvävssjukdom” osv. där i slutet av november 2011 när jag kom hem från läkaren.

 ” ja tror det är något med bindväven” ekade i mitt huvud.

Letandes efter nån bra övning för o bli bättre i kroppen.

Ja skrattretande idag att ja hade noll koll på vad bindväven var/är. Men ja precis så var det.

Tills den där Onsdagen 24 Januari 2012 när jag skrattande satt o tog emot min diagnos, skämtande o leende.

 Lite mer samlad men fortfarande leende men givetvis i en chock pratade om att mina barn kan ha ärvt det.

Även där o då var den där masken där, om jag så vill eller ej så tar leende, skämt o skratt över i jobbiga situationer.

Eller så rör det mig så mycket att tårarna forsar.

Svart eller vitt. Skratt eller gråt. Mellanläget, var finns de?? Saknar det ofta i offentliga sammanhang.

Tummen upp, kommer aldrig glömma den gesten mot min fina vän P som satt där i väntrummet. Kan fortfarande inte fatta att ja inte hade henne med inne i undersökningsrummet.

 När vi under snack går till fiket.

 När jag rent mekaniskt ringer min man o säger: de var som vi trodde. Pratar mer sen. O la på.

 Hur jag inte våga ringa till mamma på vägen hem.

 Hur jag kramade mannen när jag kom hem o skulle försöka berätta.

 Sms:et från brorsan när han skrev EDS? När jag bara nyttjat de tre bokstäverna i smset till honom då han undra hur de gått.

 Hur ja fick berätta för barnen att mamma är sjuk, men att jag inte skulle dö.

 Hur jag rasade ihop o tokgrät, tjippa efter luft o bara ”dog” en bit inom mig där o då.

K.O.M.M.E.R  A.L.D.R.I.G  G.L.Ö.M.M.A   24 JAN 2012    A.L.D.R.I.G

De blev både kaos o lugn efter diagnosen, även om lugnet tog sin lila tid på sig att infinna sig.

2år, lång tid, 2 år kort tid. Ja de beror på hur man ser det.

Vad har hänt? Ja jag har ju bloggat i princip hela tiden för den som vill läsa djupare,  men i stort har jag haft mina djupa dalar, flacka slätter men även mina toppar.

 Dalarna blir grundare o lättare att kättra upp ur allt eftersom tiden går, allt eftersom min acceptans infinner sig i de olika situationerna. Men de finns där ännu, o kommer nog alltid att göra det mer eller mindre. Topparna blir längre o fler o de får gärna fortsätta så.

Jag har gråtit så tårarna sprutat, jag har skrikit så stämbanden bågnat, jag har betett mig illa mot mina nära så jag fått vekna o säga förlåt, jag har deppat så solen vart grå men så har jag också skrattat så magen har krampat!

Jag har fått hjälp i vården o jag har fått stånga mig blodig för min rätt, jag har haft jobbiga samtal med fk, men även stöd o förståelse.

Jag har gått från arbete till arbetssökande i kombination med sjukskrivning, via arbetsträning till hel sjukskrivning.

Jag har följt mina 2 barn genom avslut på förskola till att gå i 1:an.

 Från lågstadiet till mellanstadiet.

 Fått vara med om allt vad som rör barnens utveckling o humör precis som alla andra. Men framförallt har jag fått njuta av mycket tid med familjen. Tid med min älskade familj som betyder mest av allt i hela världen.

 De som finns o stöttar mig genom eld o vatten, eller i nöd o lust som maken påminner mig när jag tycker att de är för tufft!

När jag har ont, när jag är ledsen, när jag är trött, då finns de där o stöttar, om så ”bara” med sin närvaro så vet jag att jag alltid har dem! K:Ä:R:L:E:K!!

Jag har jobbat för att försöka få ut info om min diagnos, få folk runt om mig att förstå. Förstå det jag delvis inte alltid själv förstår. Dvs, det är inte lätt att förklara alltid för andra, men jag försöker. Samtidigt vill jag inte blotta mig totalt.

Min blogg sker anonymt. Med för o nackdel. Kanske skulle de varit bra om släkt o vänner fått läsa, men samtidigt vill jag kunna skriva saker där utan o blotta mig.Inte känna mig gnällig. 

 Konstigt tänkt för i en blogg blottar man sig, vet inte vem som läser osv. Men några av mina vänner har fått adressen, några vet jag läser, andra gör nog lite sporadiskt, eller kanske en gång sen aldrig mer.  Ja de där var mest flum …. ( men ni som läser, kommentera gärna)

På fb slänger jag ut lite info både om måendet ibland o om Ehlers danlos ibland.

Kan känna ibland att folk inte bryr sig, fåtal kommentarer, men förhoppningsvis är där NÅGON som tar till sig infon, som kanske har nytta av den i framtiden.

För att EDS skulle av så ovanligt som de idag sägs, de tvivlar jag på helt ärligt.

Men otroligt dålig kunskap i vården, de gör nog att många går fel eller odiagnostiserade.

Ibland önskar man att man haft mer stöttning/förståelse från vänner, men ja har nått fram bra mycke längre hos släkten idag o de e ja nöjd med!

Ja kämpar på med både smärta, trötthet, o andra bekymmer kombinerat med att få ut kunskapen om EDS

Ja ger mig inte, EDS får inte vinna över mig. Får inte förstöra mer än den verkligen gör. Måste fortsätta hitta de positiva med det här, ja de är inte många positiva bitar, men de måste fram, få bli stora o viktiga.

Fortsätta kämpa för o kunna göra de viktiga i livet.

Finnas här med o för min familj!

Vaknade jag med den 4e, så där så man inte vill lyfta huvudet från kudden men inte heller ha de kvar där.

Klev upp o tog mina vanliga mediciner men inget hände, de fortsatte o spränga. Tog en ipren men nä de ville inte ge med sig o ja behövde verkligen få postat några brev o hämtat ut en paket, tur då man har egen privatchaffis.

han fick köra mig så ärenden avklarades o sen fortsatte vi med projekt fixa hemmet. Planen sen innan var ju att baka tårtbotten på fm, men nä ja hade ingen ork/energi till de. Till sist gav ja upp o tog en relpax på chansning. För ja tror helt klart att ja har en inflammation i vänster axel/skuldra som ger mig denna fruktansvärda huvudvärk:-(

Men jo de hade visst blivit en migrän av de oxå för plötsligt minskade värken dramatiskt, så skönt även om tröttheten o smärtan efter den kom istället.

Stannade ju uppe då ja inte ville ligga ner m den värken.  Rullade axlarna o hörde o kände hur de kugga över knaka o braka som värsta grenbrytarkaoset.

tårtbottnar o fyllningar fick fixas på kvällen o ja hade gett mig den på att baka en favvokaka oxå men ja överla med mig  själv om ja orka eller ej. Ville trots megatröttheten ha den kakan o påbörjade... slutade med att när äggen va i skålen så ropade ja på älakde kidsen o fråga om de ville baka, vilket de som tur var ville;-) Ja bistod dem med o hacka choklad o riva apelsinskal, resten fixade de!

Årets tårta lev en på utsidan klassisk gräddtårta med blåbär o egenplockade hallon i gele på mitten. Inuti bestod den av 3 bottnar (lika delar) med marsankräm, chokladmousse o "bara bär" smaken hallon. O hjälp vilken saftig o fin tårta det blev. Väldigt läckra smaker ihop! NÖJD!

Nu har sonen flera månader i förväg börjat fundera på hur hans nästa tårta ska se ut. Kidsen tror visst att deras mamma kan tillverka vad som helst i tårtformat:-o