Onsdag var en välbehövlig tillämpningsdag. Ja inte för att jag tillämpade extremt mycket, men lite gjorde jag allt;-)

Betade av ett delmål: att bjuda hem en vän på fika o faktiskt sätta oss i soffan istället för o plåga mig vid köksbordet. Gu va vi njöt där i soffan. Ja halvliggandes i den ena o min gravida vän sittande i den andra m benen på bordet. Ja våra samtalsämnen var bitvis väldigt tunga. Men de va mysigt ändå!

Hämtade hem dottern som mötte mig vid parkeringen.

Hämtade ut mitt p-tillstånd som kommit till stadshuset. Känns märkligt men skönt.

Kvällen tillbringa ja o dottern mestadels i soffan mysandes när grabbarna va på fotboll.

Sydde 2 nya kuddfodral till soffan. Ett med ugglor o ett med bokstäver. Nyttjade passpoalband på bokstavskudden för o piffa till lite extra.

To

Dagen började med det bästa eller roligaste kanske man ska säga på rehab: AT.

Men min dag hade börjat innan klockan ringde på morgonen o när man kommer ur rutiner glömmer man lätt saker så ja fick vända hemåt 2 ggr efter ja lämnat barnen. Först för mobilen o sen för medicinerna…   Premiärparkerade på handikapp parkering, oj va skumt de kändes!

O Så var jag väldigt trött. Påverkade mig hela dagen. Även spänd i höger axel/skuldra m smärta.

Kom inte så långt med min kudde som jag hade hoppats på men provade å andra sidan bio feedback för o se hur musklerna i axlarna jobbar. Intressant o hitta rätt läge. Trodde ja använde mina axlar mer. Men kanske tänkte ja så mycke på de nu att ja korrigerade i tid. Blev i alla fall inte migrän av de som ja va rädd för i bilen in. Tumme upp för de.

Ja jobbar jättemycket med att tänka på att käkarna ska va avspända o ffa att tungan ska ligga ner i munhålan o inte pressas mot överkäkens framtänder.

Frukost med fralla från bageriet, körde där förbi på morgonen för o va effektiv på lunchen.

PTT som ja inte minns vad vi pratade om så där väldigt mycket, ja var trött o vilade mycket. O jo sen bröt ja ju ihop, min mask rämnade!! Den rämnade för första gången bland mina vänner när jag berättade hur jag känner att andra tänker om mig när jag tackar nej osv. Kom upp om hur jag känner när tex svärmor vill att vi ska göra saker ihop med alla syskon m respektive o hur ja känner att ja inte orkar o fixar de. Gullig kursare la sin hand på min arm o gu va de värmde gott i hjärtat o en annan kom m näsdukar. Så måna om varandra har vi blivit utan att dalta med varandra. O ja vill ju verkligen inte att folk ska köra tycka synd om biten med mig! Men ja vill ha förståelse o även medkänsla ibland o de fick jag verkligen här.

Där är en kvinna som skulle kunnat va min mor men hjälp va vi klickar med varandra. Eller ja ja känner i alla fall så! Vi har så lika tankar o upplevelser i mycket ( ja massor m olika också så klart) men ja känner mig trygg m henne o hoppas hon känner detsamma med mig! Gillar mina kursare i stort så de  e inte de, men ja känner nån speciell kemi där.

På lunchen kunde ja tack vare mitt P-tillstånd våga chansa o köra bort på ortopedtekniska o få fotortos. Jag hade tänkt mig nåt enkelt, typ en fotåtta. Men nä ja fick som en känga, tänker på pippi långstrumps skor i barnens utklädningslåda. O tydligen va de inte tillräckligt enligt OT. Ja ja, ja fick en höger variant med mig hem o testa o sen ska ja bara ringa om ja vill testa en annan variant.

Hann precis tillbaka med tonfiskklämma i högsta hugg till Fysisk aktivitets passet. Men idag skulle vi ha föreläsning om kost o rörelse.

Direkt efter var det BK. Jag fixade att ligga en stor del av passet på 2 madrasser. När det var dags för magövningarna klev ja då upp o körde de ståendes istället.

Trött som sjutton när ja skulle köra hem. O la mig på soffan en stund när ja kommit hem. Innan vi åkte till donnans ridning. Lille vite idag också i stora ridhuset.

Soffan resten av kvällen med en hel del smärta…

Halsbrännan kommer tillbaka bitvis. Kanske är det en inre stress som påverkar mig?

Fredagen

Anhörigdag på rehab så jag vaknade upp bredvid älskade maken imorse. Familjen gjorde sig klar o körde sen o hämtade svärmor.

Väl på plats samlades alla i ett rum o sen fick man gå iväg gruppvis för o skriva ner hur den långvariga smärtan hade påverkat en som grupp/familj.

Jag vet ju de sakerna som familjen skrev o vissa saker t.o.m ”provocerade” jag fram. Det som kommit upp där diskuterade vi sen med psykologen medan de anhöriga vuxna lyssnade ffa på läkaren om hur långvarig smärta fungerar.

Barnen va med sjukgymnasten o fick dra frågor som de fick besvara/få svar på av henne för o avdramatisera det hela. Mina barn visste dock de här med att det inte smittar, att de inte är farligt osv. Men aldrig fel o höra de från någon annan.

Gemensam fikastund o rundvandring i huset medan barnen fick vara i arbetsterapin.

Barnen fortsatte i arbetsterapin medan vi i gruppen hade arbetsterapeuten o de andra fick prata med psykologen o diskutera hur det påverkade oss på olika sätt.

Efteråt hade jag lovat barnen gatuköks mat o snälla svärmor bjöd!

Ja va HELT slut, de tog helt klart psykiskt mer än va jag kunde föreställa mig. O även idag brast muren. De va när jag läste upp att det är lite jobbigt när mamma är ledsen. Att ordet lite kommit med tror ja allt beror på att ungarna inte vill göra mig ledsen. O då får ja dåligt samvete!!

Så soffan o ja va bästisar på em. Tror knappt ja gjorde nåt vettigt alls mer under fredagen.

Även idag va halsbrännan jobbig men mest direkt på fm, bättre efter fikan.

Em blev fruktansvärt smärtfylld i höfterna. Visste inte alls hur ja skulle sitta/ligga för o ha de lindrigast. Använde mig av isen i ryggslutet. Så där resultat.