Läkaren på vc, MF var ju hemma o vårdade sin sjuka familj i fredags när han egentligen skulle ringt mig. Fick ju ny teletid tills idag. Som tur var förberedde jag barnen på att gå hem själva idag oxå;-)

För hans samtal kom lagom vid 1 tiden då jag i vanliga fall hämtar barnen på skolan....

Vårt samtal pågick i 30 minuter o vad blev sagt, jo i stort att de kan komma bli gastro i framtiden, det är ok att äta losec länge, men man bör då göra gastro m jämna mellanrum m dryga 1-2 års mellanrum för o se efter ev förändringar i magmun/mage osv.

Man ska försöka sätta ut losec in imellan för att inte bara äta dem på slentrian, men vid utsättning kan man må sämre o ha jobbigt nåra dagar, trappa ut långsamt efter lång användning.

Jag har haft bekymmer i 6veckors tid vilket vi bör hålla koll på, jag tog upp sväljröntgen då jag känner att nåt sitter i halsen, den där klumpen som jag kännde förr, den harkla jag loss o svalde ner förra söndags kvällen hahah undra just va de va för nåt....

Men nu e där nåt osm irriterar in i mellan, kan ju va syran som irriterar slemhinan i svaljet, men att gå med det trots losec är ju ingen hit för slemhinnan.

Svaljröntgen ide´n som jag hade bytte han ut till en öron näsa halsläkares fiberoptiska undersökning.

Diskutera m sig själv vilken underöskning vi skulle välja nu direkt, blev fiberoptik då de tydligen ska va trevligare än gastroskopi, ja inget kan väl typ va värre än gastro undersökning? *eller* Så ja de slutade med en remiss till ÖNH o ett recept på omeprazol enterottablett.

De sista för att jag upplever att losec hjälper bättre än omeprazol o omeprazol kör jag kapsel o losec i enterotablett, vi testar om de kan funka m omeprazol i entero då losec inte går på högkostnad men de gör

omeprazol, blir dyrt m losec för 100kr/vecka liksom...

O så konstatera han att jo de e nog så att jag har IBS oxå.... när han hörde om min knasiga mage så va de m stor sannolikhet IBS o ja jo de har jag ju misstänkt själv oxå o specialist U oxå o de e ju vanligt vid EDS, så varför inte liksom....

I väntan på att läkaren skulle ringa upp satt jag mest vid datorn, känner mig liksom inte riktigt med, har en konstant huvudvärk som finns där mer eller mindre liksom. Känns som jag har nån nerv eller så i kläm i nacken då jag vaknar m detta, upprättstående ställning kan underlätta de hela ibland. Sitter mycket bak i nacken upp i baksidan huvudet o ett svagt band i vänsterkant fram i pannan där de tynger ner ögonlocken, ser nog lite zoombie aktig ut hahha.

Så dök ju ungarna upp o min trötthet med dem *typ* hjälp så trött jag blev, längesen jag haft den förlamande tröttheten. Den som gör att man nästan vill stå o somna på studs.

La mig i soffan en stund men tvinga mig själv att inte somna.

Halv 5 va donnan så trött o pipig hon oxå att jag kände att nåt måste hända om vi inte ska bli ovänner o somna i en hög på golvet.

Bestämde mig för att åka o hämta ut hennes nya träningsboll.

På måndag ska vi till sjukgymnasten M med henne igen o få träningsprogram, då behövs bollen.

Gul blev den trots de stod silver när jag beställde.... ja ja, donnan får väl konkurens om den till sommaren - rapsabaggarna anfaller.

Storhandling, mannen o jag på kvällen, fy f-n va pisstråkigt *ursäkta uttryck* de är men sååå skönt de är när de e gjort! 2 veckors mat finns hemma ( nåt komplemment + kött behövs) o plånboken nåra tusen fattigare----

*note till mig själv: Bär INTE kassar o absolut inte tyngsta kassen med vänsterhand- Du FÅR OOOONNT*

Vaknade upp till en härlig söndag!

lite ont i öra o hals fortfarande, men inget värre.

Ringde o bjöd in en person till kaffe på em. En person vi av en särskild anledning inte haft kontakt med på flera år.

Personen i fråga har alkolism o trots behandlingar har h*n fallit tillbaka alldeles för många ggr, så till sist tog vi beslut att sluta träffa vererbörande. Trist men sant:-(

Nu visade de sig för nån månad sen att personen legat på sjukhus i knappa månaden o därefter varit på rehabilitering. Denna gången pga av annat än alkohol, även om den till stor del av bidragande grundorsak givetvis.

Personen i fråga sa först nej till vår inbjudan men ändra sig o väl på plats höll vi på o inte bli av med hen;-)

Dryga 4h satt vi o snacka vid köksbordet, jisses så korkat av mig. Ont ont ont blev de sen i sittmuskler o ner i benen.

Barnen bakade kladdekaka o bjöd på. Mötet med personen va ur barnens synvinkel, spännande, roligt, nervöst o lite småjobbigt. Tur vi va här hemma så de kunde gå in på sina rum efter fikan o bara kika ut när de kände för de. Märktes att de var lite nervösa efterosm de kivades lite, brukar de inte göra så när vi har besök. Men lillan kände ju inte alls igen personen utan bara en bild från ett fotograf.

De blev alltså sen middag som fick hämtas i gatuköket denna kvällen, men de var de värt.

Nu önskar vi att h*n håller isg nykter o kan fortsätta träffa oss, trillar H*n dit igen är det slut med vårt engagemang. Man orkar inte leva på hoppet hur länge som helst, tyvärr.