Ingen vore gladare än mig om det är så, om den är tillbaka. Om jag kan få känna mig lite mer normal. Fixa lite här hemma iallafall.

Energin, ja energin talar jag om. MIN energi o ork.

Solen där ute o den krispiga luften gör ju säkert inte det hela sämre. Riktigt vacker sensommar/höstdag!

E nog första dagen på länge som jag har känt at jisses ja orkar ju göra saker här hemma utan att sen rasa ihop i en hög. Jag sov inget under dagen. Vilade givetvis ett par rundor. Men de ska ja göra för att ge kroppen en ärlig chans.

Fick tvättat flera maskiner tvätt o vikt det som hängde på torkställningen. Plockat undan på matbordet.

Va i skogen en sväng m dotran o höstpyssla sen på mitt bord.

Tömde alla sängar på sängkläder o hjälpte mannen o bädda rent sen igen.

Ringde en del viktiga samtal o löste saker där. Skivade ett par äpplen som ja torkade i ugnen.

Kände mig väldigt nöjd o tillfreds med vad jag åstadkommit. O detta utan att känna att ja kört helt slut på mig själv, utan att ha tårar i ögonen. O utan att ha skrikande smärta.

På kvällen åkte mannen o träffade en vi inte haft kontakt med på länge. Hade gått bra. Sonen var först på fotboll o sen låg vi i soffan o kollade en bit på humorgalan - barncancergalan o givetvis kom där tårar på mig. Gud va känslofyllt. Måtte man aldrig hamna i den sitsen....