Jävla nackvärk som fortsätter t migrän idag oxå.
Relpax vid 2.
Skrubbade dotras gneisjacka m galltvål o tvättade i detsamma.
Impregnerade sonens fotbollskläder. Tog en promenad i området. Soffhäng
Min söndag!

Har feber för 4-5 dagen o vet inte varför. Ligger mest i soffan o vilar upp mig idag!
Har trott att kroppen säger stopp. Varit mycket ffa mentalt för den nu.
Men igårkväll hade ja ont i halsen. Va lite rödare på vä sida. Vakna upp idag o har inte ont.

Möjligtvis om ja känner efter kan där va nån retning o ja har nyst nån gång. ..

Troligtvis beror alltså det halsonda på halsbränna istället. tog fel o tog esomeprazoltablett istället för kapsel både to kväll o fre morgon.

Morgonen startade med nacksmärta som strålade upp i huvudet o varken vanliga medicinen, is, massage eller ipren ville döda de. Så de blev relpax vid 1snåret. De mesta försvann men huvudet fortsatte va tungt resten av dagen.

Firar diagnosens 3 år med ny design på bloggen!

 
Käka glass m chokladsås innan 
Va kanske mitt sätt o fira 3år!! 
3år sen ja fick min eds diagnos idag nämligen! 
Vart har dessa 3åren tagit vägen? Bergodalbana med livet har de varit! 
Är de nu de dragit i stopp spaken så Bergodalbanan börjar sakta in i svängarna tro?
Va de de som skedde på slutmötet på rehab?
Eller kommer den bara fortsätta snurra på? Kanske tom snurra på ännu snabbare?
Ja den som visste! Ibland e de nog tur att vi inte vet så mycket om hur framtiden ser ut!

Jag som har kontrollbehov har verkligen fått jobba med den biten nu under o efter smärtrehab o har tagit stora kliv framåt på den fronten.

Ett år där jag var helt sjukskriven, väntade på remiss till smärtrehab, väntade på antagande till smärtrehab, väntade på tid för bedömning o därefter väntan på tid till smärtrehab.Väntan på om sjukskrivningen blev fortsatt godkänd o väntan på återbesöket o stormötet/slutmötet med stora beslut.

Kan nog kalla det för året med stor väntan! Tur jag njutit en hel del trots allt under väntans tider!!

En stor del av året har varit fokuserat på smärtrehab på ett eller annat vis också. Ett ställe som gjorde mig mycket gott men som inte räckte hela vägen fram men som ja abslout inte ångrar på något sätt!!

För 3år sen trodde ja ju inte att ja skulle va sjukskriven nu...
För 3år sen drömde ja fortfarande om ett jobb, bra betalt o meningsfull sysselsättning.
För 3år sen levde min dröm om drömmen verkligen för fullt. 
Ja kommer aldrig sluta drömma, men drömmarna ser idag annorlunda ut!
Därmed inte sagt att de är sämre, men de är annorlunda mot då.
Då o nu är 2skilda världar på många sätt!
Så otroligt glad för min fantastiska familj som är med mig o håller mig i handen, i sitt    medan ja åker där i Bergodalbanan o stundvis är riktigt rädd, i andra är ja ledsen för o i nästa sväng skratta o njuta av livet!
Livet som ger mig, oss så ofantligt mycket!
Så lycklig o glad För släkten som landar mer o mer i vår situation o får mer förståelse o acceptans!
För de vänner som verkligen fötstår, som vill förstå, som frågar som finns där!
För de nytillkomna eds vänner som vet som förstår oftast utan nån större förklaring vad man menar!

Vill ni läsa mer om hur dessa 3 åren varit kan ni söka i min blogg, här nedan är det sammanfattat på årsdagarna!

1år!!!

Ja jag vet inte hur eller om man ska fira.

Nämde för min psykolog att jag av lite fundersam på hur jag skulle må när denna dagen kom, skulle jag må dåligt, känna mig lättad eller hur skulle jag reagera. Hon tykte jag skulle ta kontrollen o bestämma mig för o göra nåt bra av denna dagen. Tyvärr har orken till det inte funnits då jag faktiskt varit sjuk senaste dagarna o annat har påckat på uppmärksamhet o ja de känns blandade känslor idag!

Får se om vi ska fira makten med en diagnos senare idag.

Makten att faktiskt kunna visa på ett papper att jag e inte bara knäpp o lat o överviktig, i botten finns ett syndrom!!

Idag är det 1år sen jag fick veta,

ett år sen dommen föll, där vid läkaren skrivbord o jag tom satt o småskrattade under vårt samtal-chock

1år sen jag fick bekräftat det jag googlat mig till under 2månader i ovetskap.

1år sen jag kom ut i väntrummet o gjorde tummen upp till min vän som väntade o sa de va som jag visste

1år sen vi tog en fika ihop o pratade som att de löser sig

1år sen jag ringde min man o sa att ja de va som jag trodde, jag har Ehlers danlos syndrom vi ses sen typ

1år sen jag inte fixade ringa till min mamma i bilen på väg hem av rädsla att bryta ihopa

1år sen sms från min bror fick ett svar med att de va som jag trodde, jag har eds o han inte förstod

1år sen jag tog mig samman o ringde mamma o stortjöt att jag har ehlers danlos syndrom

1år sen jag totalt braka ihop i mannens famn o skaka i soffan

1år sen jag fick berätta för barnen att mamma är sjuk o i nästa andetag fick lägga till att jag inte skulle dö av detta, deras nära möte med sjukdom var ju just deras vän som 6år gammal miste sin mamma i cancer.

1år sen lättnaden att jag faktiskt inte inbillade mig sjuk utan faktiskt hade en diagnos men oxå

1år sen mitt liv rasade, rämnade o blev kaos.

1år sen den jobbiga tiden då jag inte fixade närheten av mannen o barnen.

1år sen livet mot att at makten över sjukdommen o inte låta den ta öve rmitt liv egentligen startade, även om de tog tid innan jag kom dit, om jag är där på fullt allvar ens en gång idag? ibland vet jag inte!

Sååå mycket som hänt detta året, o ja de mesta positivt just för att jag faktiskt hade fått veta, jag har en diagnos, jag har ett syndrom som är boven till mycket av det knasiga i min kropp.

Men så klart väldigt mycket jobbigt oxå, insikten om att man faktiskt är sjuk o har en pogressiv sjukdom/syndrom som innebär att jag kommer försämras.

vad kommer hända hur kommer framtiden se ut osv, jobbiga tankar för en med kontrollbehov.

Kommer mannen orka eller blir jag själv. Hur kommer barnen o deras liv påverkas, har nån av dem ärvt skiten

Bakslag i kontakt med vården, nekad sjukgymnastik, krångel m hjälpmedel, stort hål i kassan pga alla läkarbesök, mediciner o hjälpmedel. Möten med försäkringskassa o arbetsförmedling försöka få insikt o acceptera att jag aldrig mer kommer fixa heltid o inte utan korrigering/hjälpmedel

Ja listan kan göras lååååång redan efter ett år, vågar inte tänka hur de ser ut i framtiden.....

Skönt att ha bloggat så man kan gå tillbaka o kolla ibland, men önskar jag bloggat mer frekvent, inser att jag ofta låter bli o blogga när de  e som sämst o försöker blogga ikapp sen, men de blir liksom inte desamma, smärtan o måendet är svårt o beskriva i efterhand, man förtränger för mycket.

De gör för ont själsligt att minnas allt de tunga därför försöker man glömma snarast, tror de e så min hjärna funkar iallafall för att orka o få må bra ibland:-)

2år! 2år har jag vetat.

Vetat att det i min journal numera står Q79.6 som sällskap till G43

Q79.6 kändes ungefär lika skumt o okänt som Ehlers danlos syndrom gjorde då jag för första gången stötte på det när jag googlade ”bindvävsproblem, bindvävssjukdom” osv. där i slutet av november 2011 när jag kom hem från läkaren.

 ” ja tror det är något med bindväven” ekade i mitt huvud.

Letandes efter nån bra övning för o bli bättre i kroppen.

Ja skrattretande idag att ja hade noll koll på vad bindväven var/är. Men ja precis så var det.

Tills den där Onsdagen 24 Januari 2012 när jag skrattande satt o tog emot min diagnos, skämtande o leende.

 Lite mer samlad men fortfarande leende men givetvis i en chock pratade om att mina barn kan ha ärvt det.

Även där o då var den där masken där, om jag så vill eller ej så tar leende, skämt o skratt över i jobbiga situationer.

Eller så rör det mig så mycket att tårarna forsar.

Svart eller vitt. Skratt eller gråt. Mellanläget, var finns de?? Saknar det ofta i offentliga sammanhang.

Tummen upp, kommer aldrig glömma den gesten mot min fina vän P som satt där i väntrummet. Kan fortfarande inte fatta att ja inte hade henne med inne i undersökningsrummet.

 När vi under snack går till fiket.

 När jag rent mekaniskt ringer min man o säger: de var som vi trodde. Pratar mer sen. O la på.

 Hur jag inte våga ringa till mamma på vägen hem.

 Hur jag kramade mannen när jag kom hem o skulle försöka berätta.

 Sms:et från brorsan när han skrev EDS? När jag bara nyttjat de tre bokstäverna i smset till honom då han undra hur de gått.

 Hur ja fick berätta för barnen att mamma är sjuk, men att jag inte skulle dö.

 Hur jag rasade ihop o tokgrät, tjippa efter luft o bara ”dog” en bit inom mig där o då.

K.O.M.M.E.R  A.L.D.R.I.G  G.L.Ö.M.M.A   24 JAN 2012    A.L.D.R.I.G

De blev både kaos o lugn efter diagnosen, även om lugnet tog sin lila tid på sig att infinna sig.

2år, lång tid, 2 år kort tid. Ja de beror på hur man ser det.

Vad har hänt? Ja jag har ju bloggat i princip hela tiden för den som vill läsa djupare,  men i stort har jag haft mina djupa dalar, flacka slätter men även mina toppar.

 Dalarna blir grundare o lättare att kättra upp ur allt eftersom tiden går, allt eftersom min acceptans infinner sig i de olika situationerna. Men de finns där ännu, o kommer nog alltid att göra det mer eller mindre. Topparna blir längre o fler o de får gärna fortsätta så.

Jag har gråtit så tårarna sprutat, jag har skrikit så stämbanden bågnat, jag har betett mig illa mot mina nära så jag fått vekna o säga förlåt, jag har deppat så solen vart grå men så har jag också skrattat så magen har krampat!

Jag har fått hjälp i vården o jag har fått stånga mig blodig för min rätt, jag har haft jobbiga samtal med fk, men även stöd o förståelse.

Jag har gått från arbete till arbetssökande i kombination med sjukskrivning, via arbetsträning till hel sjukskrivning.

Jag har följt mina 2 barn genom avslut på förskola till att gå i 1:an.

 Från lågstadiet till mellanstadiet.

 Fått vara med om allt vad som rör barnens utveckling o humör precis som alla andra. Men framförallt har jag fått njuta av mycket tid med familjen. Tid med min älskade familj som betyder mest av allt i hela världen.

 De som finns o stöttar mig genom eld o vatten, eller i nöd o lust som maken påminner mig när jag tycker att de är för tufft!

När jag har ont, när jag är ledsen, när jag är trött, då finns de där o stöttar, om så ”bara” med sin närvaro så vet jag att jag alltid har dem! K:Ä:R:L:E:K!!

Jag har jobbat för att försöka få ut info om min diagnos, få folk runt om mig att förstå. Förstå det jag delvis inte alltid själv förstår. Dvs, det är inte lätt att förklara alltid för andra, men jag försöker. Samtidigt vill jag inte blotta mig totalt.

Min blogg sker anonymt. Med för o nackdel. Kanske skulle de varit bra om släkt o vänner fått läsa, men samtidigt vill jag kunna skriva saker där utan o blotta mig.Inte känna mig gnällig. 

 Konstigt tänkt för i en blogg blottar man sig, vet inte vem som läser osv. Men några av mina vänner har fått adressen, några vet jag läser, andra gör nog lite sporadiskt, eller kanske en gång sen aldrig mer.  Ja de där var mest flum …. ( men ni som läser, kommentera gärna)

På fb slänger jag ut lite info både om måendet ibland o om Ehlers danlos ibland.

Kan känna ibland att folk inte bryr sig, fåtal kommentarer, men förhoppningsvis är där NÅGON som tar till sig infon, som kanske har nytta av den i framtiden.

För att EDS skulle av så ovanligt som de idag sägs, de tvivlar jag på helt ärligt.

Men otroligt dålig kunskap i vården, de gör nog att många går fel eller odiagnostiserade.

Ibland önskar man att man haft mer stöttning/förståelse från vänner, men ja har nått fram bra mycke längre hos släkten idag o de e ja nöjd med!

Ja kämpar på med både smärta, trötthet, o andra bekymmer kombinerat med att få ut kunskapen om EDS

Ja ger mig inte, EDS får inte vinna över mig. Får inte förstöra mer än den verkligen gör. Måste fortsätta hitta de positiva med det här, ja de är inte många positiva bitar, men de måste fram, få bli stora o viktiga.

Fortsätta kämpa för o kunna göra de viktiga i livet.

Finnas här med o för min familj!

Så kom då dagen... Dagen då vi skulle träffas igen på smärtrehab. Träffa alla härliga vänner som man lärde känna där men oxå all trevlig personal!

37*8 i morgontemp som steg till 38*

Var med lite spänning som man kom dit.

Sprang på sjg som förklarade att hon varit sjukskriven så de var därför hon inte ringt mig 1g/v enl plan.

Var så kul o prata med alla en stund innan PTT körde igång igen med psykologen.

Arbetsterapeuten kom in en snabb runda o lämnade ett frågeformulär på x antal sidor att fylla i innan hemgång fredag.

Vi fokuserade detta PTT pass på det som vi kände gått mindre bra av det vi haft på våra IRP planer. Vad som gått mindre bra, varför o vad kunde vi gjort för o klarat det bättre?

För min del blev det avspänningen som jag lyckats minst med får nog säga att jag misslyckats totalt!

Men de handlar om prioriteingar, att ja inte kännt direkt skillnad o då ger upp lite lätt, svårare o fokusera/släppa allt hemma mot på plats på rehab. För många andra tankar o grejer i fokus....

Nu ska ja testa o skriva in de i min kalender o se om de blir gjort oftare då!

Så hade vi lunch o DÅ kom pirret, strax dags för sista IRP mötet i 20 min o därefter skulle FK dyka upp. AF kom inte då hon varit där redan på onsdagen o tagit fel dag....

Men med facit i hand gjorde de inget!

Vi började med min plan o betade av den uppifrån o ner o ja kände mig nöjd o stolt över vad jag faktiskt förändrat i mitt liv efter detta.

När vi kom till punkten "fotografera" gav jag de fotoboken jag hade gjort på fotoklok.se o de blev väldigt glada för den! KUL!

O precis när vi pratade om de där med återgå i arbete? Så dök FK upp o vi fick dra lite på nytt o han sa vad han tyckte o allt kändes märkligt o med blandade känslor.

Men i stort var det ett mycket bra möte!

Ut i bilen o ringde mannen o berättade o sen fick mamma veta hur mötet hade gått.

Körde o köpte lite fika o sen parkerade jag o satt kvar o vilade i bilen. Försökte mig på avspänning, men lyckades inte fullt ut. Tempade mig o hade 38,2*

Gick in på barnsmärt o mötte upp maken o så var vi med på en föreläsning om långvarig smärta. Gav mig inget nytt direkt vilket jag var förberedd på. Däermot var jag extremt trött o hade ont o migränen kom oxå. Lyckades häva den med en relpax.

Körde ut o kikade när dotre red. farmor hade fått agera skjuts.

hem o var helt slut i soffan o låg under filt o frös.

Morgonsnackis i 1h med en släkting vid skolan så jag blev kall om tårna. Hem o värmde vetekudde o la vid fötterna medan ja käka frukost. Gjorde mig klar o körde till smärtrehab igen. Lite tight med tid ;-) Men en liten snackis hann vi med i fikarummet först.

Så kom psykologen o tackade för de fina orden jag skrivit i min fotobok. Kul de uppskattades!

( sjukgymnasten kom m sammaord sen:-))

In på PTT o idag fokuserade vi på det vi lyckats bäst med på vår IRP plan.

För min del är det att jag kasat lite på masken, visar upp verkligheten mer ( tex ka lägga mig o vila borta) o säger nej utan att va tvungen o förklara varför! Tackvare att jag fått bort en del hjärnspöken o tankefällor! Känns bra! Vi fick skatta på en 0-10 skala på hur nöjda vi var över det o ja skattar 8-9. För o ha 10 skulle ja göra de ännu tydligare o till fler människor. Men ni ska se de kommer!! 

De e som ja skrev till rehabpersonalen, de har bara börjat!

Stannade kvar efteråt o fyllde i formuläret. Fy sjutton de skojjar man inte bort alltså...

Men nu är det gjort! Bara de att jag tagit hem de istället för o lägga de i en "postlåda" till personalen. Asså vilket minne man ligger inne med.... Bara att ta mig in o lämna det på måndag alternativt posta det till dem. 

hem o hämtade tösen i skolan o nu softar jag med 37,9* i temp. 

Ska inte göra nåt mer vettigt idag känner jag<3

Bloggen håller på att ändra utseende. Troligtvis kommer jag även att byta bloggnamn inom det snaraste! Så ni som vill följa mig, håll utkik. 

Hojta till om det är svårläst eller om ni har någon annan åsikt om mitt byte:-)

Ja e så urusel på o komma på bra rubriker...

Måndag morgon klockan ringde 7.10 med påminnelse om att fota dotterns ridattiraljer o slutföra fotoboken. Ut o arrangerade sakerna i hallen o tog vad de såg ut som i kameran riktigt justa bilder. Ut m minneskortet ur kameran o in i datorn- INGA bilder fanns:-o ut me de igen o fota nåt annat, nä inte heller de fanns att visa i datorn. Programmet saknades i datorn:-o Insåg där o då att jag lyckats med någon mindre bra inställning i kameran som gjorde att det sparats i ett helt annat format på  minneskortet. Hade ingen tid ork eller lust o klödda med det där o då utan bestämde mig för o lägga en annan bild på den sidan. 

Klickar mig in i min fotobok som bara saknade just den sidan... Eller ja igårkväll va de så... nu visade korrekturen att ja saknade majoriteten av bilderna:-o hjälp vad hade hänt??? Mailade kundtjänst på fotoklok.se o började sedan leta felet...
Jo något hade hänt med sparandet så när jag tog ut minneskortet fanns inte bilderna kvar på datorn= inte heller i fotoboken:-o panik. Hade fått svar från fotoklok att de var på detta vis men hade redan insett de själv vid de laget. Bara o spara ner bilderna igen o dra de på rätt plats igen... Tur att mallar o ramar fanns kvar så de mesta jobbet va gjort! MEN klockan tickade över 8:00 när man senast skulle lagt sin beställning för att den ska skickas på tisdagen...La min beställning, betalade o Mailade åter fotoklok o sa att den nu var på väg. Fick min order bekräftelse o andades ut en stund. TILLS fotoklok mailade igen o undrade vart mina bilder var...

Fail!! Ja hade missat i stressen att klicka iväg bilderna... Snälla Thomas på fotoklok skrev att de ändå skulle fixa fotoboken åt mig:-) Alltså de är grymma där!! Gör alltid mina fotoböcker via dem numera o i 2 år har de fått tillverka våra julkort o iår blev det även årliga kalendrarna till farmor o mormor o de gör en aldrig besviken!

Andades en stund o käkade frukost i sällskap av bloggar & chatt med P som oxå har eds.

Sen var ja tvungen att ta tag i att sortera in alla dotterns kallelser, provsvar, journaler osv i en pärm. Tanken är att köra med rosa överstrykningspenna på viktiga delar. Nu körde jag med gul på vårdgivaren o datumet.

Men först av allt kopierade jag alla dessa papper för o ha kopiorna i pärmen o dessutom kunna kladda på de.

insåg att vi inte har jounaler ute för 2014 o bara from 2012. o att de saknas från vissa ställen även under 2012 0 2013. Får helt enkelt jaga tag i de oxå. Tänker försöka ha ALLT samlat nu o kunna hänvisa till de i vården när vi söker hjälp!!

På em åkte ja in o mötte mannen på sjukan o hade möte med barnsmärtpsykologen. Hon ska hjälpa oss med strategier på hur vi ska möta dottern vid smärta bl.a Får se vad/om de ger något på några gånger annars får de va!

Höll på o somna i hennes fåtölj så när ja kom hem däcka ja en stund i soffan. Ingen kraft i kroppen o rejält ont i ryggen.

Tisdag o dags för sjg träning.

Kroppen va trött o sliten o ömmade i ffa ryggen o fotleder när den klev upp. Men iväg till gymmet skulle jag.

Funkade över förväntan där. Gjorde bara armdrag på bollen precis som sist o inte biceps varianten. Ska se vilken av de som orsakar min jobbiga känsla i skuldran på högersidan. 

Hem o gjorde vad?

Typ inget vettigt iallafall. Försökte somna en stund innan ja skulle hämta i skolan, men kroppen var visst inte redo för sömn då.

Fixade papper som ska skickas in så vi får ut dotras journaler från 2 olika sjukhus, nu ska ALLT samlas o gås igenom!

På kvällen va grabbarna o tränade fotboll i snöblandat o då mös dotra o jag under filt i hennes säng o kollade bygglov:-) Rättvis fördelning! Fick en snabb febersläng 37.9

En vecka är avklarad i skolan, bara 5 veckor kvar innan sportlov;-)

ja vårterminen är hackad o malen. Visserligen 1 månad längre än höstterminen, men den känns ändå kortare på något vis. det är sportlov 9dar, påsklov i 10 dar, studiedag, 1a maj, 2 dar vid Kristi himmel, ibland 6 juni.... Bara där försvinner ju typ 3 veckors skoltid. O ute blir det ljusare o ljusare, dagarna blir längre, de finns hopp om en härlig sommar, livet är lättare att leva:-)

Medan hösten bara är 1 studiedag o 9dagars höstlov. o dagarna blir kortare o kortare, regn o rusk o mörkt är det.

Ja okej nu generalliserar jag. Men med EDS i kroppen så mår man oftast bättre under vår o sommar;-)

Lördagen försåg oss med fins väder o solen sken! underbart även om de var kyligt i luften.

Om de skulle kunna bli sånt väder på söndagen oxå skulle vi ju kunna ta oss till skogen så ja fick fota kidsen lite... o så kanske rent av grilla en korv....

Kidsen ringde varsen vän. Grabben fick hit polaren H o de två satt mest vid datorn o spelade Fifa o så va de ute o lirade lite boll. Till lunch serverade jag pannkaksmuffins för första gången o de blev uppskattade!

Donnan knatade iväg till kompisen A för första gången, oxå en riktig hästatös:-) O sen kom de hit på em en runda. Precis innan hon skulle bli hämtad sa hon att hon mådde illa... ja de hade ju bara fattats att hon kräkt på  donnans rum,,,, Men lagom då skulle ja ut o fota till min IRP så töserna fick följa med ut o få friskluft!

Fotade en hel massa i trädgården, med o utan blixt. Fick helt ärligt till ett par i mina ögon sett riktigt justa bilder!

Till kvällsmat skulle vi ha premiär för egengjord pasta. o tjiho vad vi Lyckades, eller förlåt MISSlyckades...

De nystan ja gjorde av de som skulle va bandpasta, de blev bara en klump klibbig pasta i pastavattnet:-( Ja ja de smakade ju nåt liknande pasta men ja va duktigt besviken:-(

Får testa igen o låta bli o nysta ihop dem utan bara lägga i "banden". Vi har ju ingen pastamaskin utan skar egna "band". hupp hupp

Söndagen vaknade vi upp till ett genomgrått väder o smått dugg= inget väder för en kamera i skogen...

Jahopp va blir de va denna dagen då tro?

Skulle möta upp min bror 2mil härifrån. De va typ vad vi hade bokat o sen va de lite småfix, ja ni vet med hus o barn finns där alltid o göra...

Men vart fanns min ork, vart fanns min energi ? B*O*R*T*A va den!

framme var trötthet, matthet, smärta o ingen större lust till något. Jäkla väder vad de kan hjälpa till o styra in en på de spåret!

Ja ja, ja körde iallafall o mötte upp min bror o bytte de grejer vi skulle byta o så körde ja nyfiken förbi en gammal polares hus, o se hon va ute:-) så ja stannade o snackade en stund innan ja susade hemåt igen:-)

Tänkte bakat nya hålkakor- tror ni ja gjorde de- NÄ!!

Kom på att ja skulle upp o fota grabben på hans fotbollsträning, men de va ingen hit o fota i en gräshall full med lysrörsarmaturer...

O så fick ja den geniala??? ideén att ja skulle göra en fotobok till de på smärtrehab som ett minne av mig, en påminnesle om EDS ( för ja la dit länken till fight for eds projektet) o så som en sammanfattning av ett av mina mål på IRP´n. De tyckte ju att jag av mina nytagna bilder kunde göra ett bildspel på allt i från 5 till 50 bilder beroende på hur mycket ja kände för. O så funderade jag på hur jag skulle presentera detta bildspel o påbörjade en power point pres, men skulle ja lämna ett USBminne med de på eller hur skulle de få ta del av mina bilder?

Så in på fotoklok.se o började på de hela, kändes lite småstressigt, men ja jobba på.

Saknade bara nån bild på donnans ridattiraljer, men tänkte fixa de måndag morgon o klicka iväg beställningen... Läs mer på måndagsinlägget hur de gick...

ja de e jag de! Har ja bestämt mig för en sak så bara ska ja göra den-TYP!

O idag var en sån dag.

Trots att jag redan på torsdagskvällen hade känt av huvudvärk som skulle kunna bli migrän o hade samma känsla på morgonen. Trots att de blåste rejält o regnade ute

Så SKULLE ja gör ade ärenden som jag  tidigare i veckan tänkt att jag kunde utföra på fredagen OM jag mådde okej. precis som att det var livsviktiga ärenden, precis som att det var skrivit i sten att det skulle ske just IDAG!!

Ibland kan ja bli så trött på mig själv! O idag vart en sån dag....

Tryckte i mig en extra ipren o begav mig iväg redan vid 9 snåret. Körde inom ett köpcenterområde men de hade inte öppnat ännu- så klart. Tänk kvinna!!

Vidare till ett biltema där ja plockade på mig nya stolsskydd till nya bilen.  

Hann fram till IKEA lagom till att de öppnade kl. 10. Där skulle ja ha lite baktillbehör. Tyvärr va den fina slickepotten slut.      

Vid de här laget hade ja rejält ont i huvudet o masserandet av nacken som ja hållt på med i bilen hjälpte bara korta stunder. Så när de bara var 1!!!! kassa öppen o ja dessutom fick en hel parfymeria bakom mig i kön ( okej de var 1!!! Kvinna ( o hennes man) men hon stank som en hel parfymeria) så fick ja stå o hålla för näsan för o inte tuppa av!

O så hade ja redan bestämt mig för o köra via mannens jobb m fika till dem. Kvitta att huvudet sprängde som fan, ja hade ju panerat de i skallen sen tidigare! Så köpte ett gäng kanelisar o så en dricka till mig själv. svepte den o styrde bilen mot makens jobb. Fick iallafall en stärkande puss innan ja styrde vidare mot net on net o snabbshoppa en  kameraväska. Ska ja nu fota lite mer vill aj kunna ha båda objektiven med mig o helst även kunna fästa mitt stativ ja fick i present på väskan oxå!  

O ja när ja ändå var ute o körde kund ej aju lika gärna ta en liten omväg o köpa på oss tåvärmare till riddojjor o fotbollsskor....

Kändes skönt när ja klicka i KÖR HEM på GPS:en vill ja lova. Men inser att de inte hinns med nån vila hemma innan donnan slutar skolan. O hon hade gått extra på morgonen till o fårn badet o hade 2 väskor att asa på så ja ville inte låta henne gå hem från skolan. En korv i bröd, en sugrörsdricka alá päron o så hemom för en relpax o så hämta en BLEK tösabit i skolan. Hem o hade ONT!!

va nöjd att ja fått gjort mina ärenden, emn sa samtidigt till mig själv att ja e KORKAD!!!

Fick slänga mig på soffan med ispåse i nacken. Sonen kom o bankade o så ispåse igen. Till sist gav migränen med sig!

Tänk ett helt år har gått sedan jag blev sjukskriven på heltid:-o

Ett år med diverse bergodalbanemående. Vill inte tänka på hur kass ja faktiskt mådde för ett år sedan:-( Ett mående som det tog flera månader för att komma ur.

Men hur bra ja trots allt mådde under sommaren, ja om man nu tänker förhållandevis o med mina förutsättningar:-)

Tuff höst med smärtrehab o så en underbar jul men med sådär mående.

Snabbt summerat;-)

Efterosm jag missade träningen i tisdags fick ja träna idag. Men ingen sjukgymnast dök upp, såg mörkt ut på hennes rum, kanske hade hon blivit sjuk? Ja ja ja tränade mitt iallafall.

Vad som mer skedde den dagen de minns ja inte så här 5 dar efteråt tyvärr...

Ridning på kvällen o de va sånt blött o blåsigt väder ute att stackars mannen som jobbat ute hela dagen i de vädret fick åka hem o värma sig istället o så åkte vi töser själva på ridningen. Premiär i gruppen för den bruna ponnyn som kom för nån vecka sen o gissa vilken ryttarinna, jo min tös. Lyckan var stor! Ja före lektionen iallafall, mer avmättad efteråt då hon hade varit ganska pigg så donnan hade haft svårt o få stopp på henne;-) Tänk även 23åriga ponnysar kan!

Fotograferade dottern en stund i början, ty ja har ju de som mål på IRP att bli bättre fotograf, hitta inställningar o så. Men ja resultatet blev så där kan ja villigt erkänna...