Morgon igen, jahopp. Upp o hoppa. nja de brukar inte va så att ja hoppar ur sängen men idag blev de nästan så när ja upptäckte att ja vaknat m mens:-o nej nej inte fläcka ner sängen, så ja jag for upp hahah. såg nog kul ut för de blev lite stopp sen.

Sen for ja tydligen så fort upp att ja behövde lägga mig igen efter toabesök. INTE smart gjort då barnen faktiskt ska väckas o komma upp...

Upp kom de, upp kom jag o upp eller fram kom även min huvudvärk.

Släppte av barnen så de gick in själva idag.

Softade hemma. Ville ta Ipren, men våga inte för magen. Leta som en tok. Leta efter vetekudden. ja äger 2 o ändå lyckas ja inte hitta när ja behöver dem. Denna gången hitta jag en i bilen, i baksätet.

I sista stund tog jag mig samman o kom in i duschen. Duschade varmt, duschade med massagestråle o duscha med huvudmassage.

Tyckte inte jag hittade de ömmaste punkterna med massagestrålarna o hade inte tid o stå kvar så länge. Försöka skynda ut o på med de kläder som låg närmst typ. Ut i bilen, hej o ivaj till Vc. 2nr före mig, ja de klarar jag... Eller inte när det är gamla människor före, människor som inte har vett att ta upp sitt leg o högkostnadskort innan, nä man måste först In, sätta sig, öppna väskan, rota efter plånbok, rota efter kort, lämna fram .... o så en relativt ny personal i kassan... Min kurator hann o komma förbi o sa att jag skulel komma in när jag anmält. 

Står där i kanten, inte beblanda mig alltför mycke m de sjukor där finns. Känner hur benen börjar vingla. Ska jag sätta mig? klarar jags tå nån minut till? kan jag resa mig ordentligt när jag behöver. Nä ja bestämmer mig för o stå kvar. Strax min tur.

Stapplar trött in till kuratorn o vi pratar. Höll på o somna flera gånger, ögonen är tunga. Ja kämpar. kämpar för o inte somna, kämpar för o sitta upp, kämpar för o få fram rätt saker där o då.

Sitta upp ja, de låter löjligt, men på sistonde så har ja inte orkat sitta så länge utan att lägga mig ner in i mellan o samla kraft. pratade om att min acceptans för sjukdommen o situationen är så mycke bättre nu än då ja börja där. Att ja har en sund inställning o ett sunt sätt att hantera o prata med barnen runt situationen. Att jag har de bästa stöd i min älskade make men även barnen o mamma framförallt, men även från andra släktingar o vänner.

Vårt möte resultera i en paus mellan våra besök. Ska ringa efter smärtrehab eller vid behov

O på tal om stöd o förståelse; Känner väl ibland att många vänner inte tagit till sig läget ( finns absolut de som har) kanske inte heller alltid så lätt o jag vet att jag kan vara delvis anledning till att folk inte förstår allvaret. Att min fasad kommer upp om jag så vill eller ej. Kanske tänker jag själv, nämner ej för kuratorn att jag är inte tillräckligt sjuk, vännerna har inte sett mig i min botten, i min verlighet o då är det svårt o inse hur det är att leva i min kropp, i mina kläder, i min familj, inom våra 4 väggar. Men ja önskar samtidigt inte bli mer sjuk för mer acceptans eller förståelse. Däremot hoppas jag att de fortsätter finnas där OM/NÄR jag blir sämre.

Viktigast är att jag har förståelse från min familj. min svärmor har ju på senaste verkligen tagit det till sig o månar om oss. Har förståelse när vi ber om o få komma på kalasfirande när inte alla andra är där osv.

Kör hem. Hinner fundera på hur jag ska lösa detta med huvudet. Planera medicin. Planera hämtning av barn o fritidsaktiviteter. Inser att ja inte kan ta relpax direkt. Får stå ut. Plåga mig en stund. Vetekudde på axlarna, rumpan i soffan. Distraherar mig med hjälp av dotorn. kl 13. Klockslaget är nått, tabletten slinker ner ihop med 10mg omeprazol.

Sätter mig i bilen kör ner till skolan, sitter där o väntar o väntar. Vart är hon, hur gör jag. Ska jag möta upp på annat vis. Tänk om vi går om varandra. ja orkar inte. snart somnar jag. Tankar som far i huvudet den stunden jag väntar. Så ringer de! Dottern; vart e du mamma??Hon har tittat efter mig på "vårt ställe" där där jag stod, men hon har inte gått ända fram o min bil döljs delvis av en annan bil vilket rört till det. Kör dit där  hon är. hem FORT fort ner i sängen, försök slappna av. Låt john blund komma o föra dig bort. Men smärtan har redan hunnit tillta i bilen, idag gick det på 20-25 minuter mot vanliga 30. Varför??

Ja ja jag somnar tillsist, har satt klockan på 15.30

Vaknar av knackningar på dörren, sonen är hemma, jag har visst somnat till! upp o kissar. oj som man kan kissa av migränmedicin.

Lägger mig ner igen isängen. Försöker se till att dottern faktiskt ätit mellanmål o sen plockar fram sina ridkläder.

Tar mig upp i sitsa stund o klär på mig själv för en kall stund i ridhuset. Undertiden får jag tjata på dottern så att hon också klär sig! o jahopp ridbrallorna har krympt- i midjan:-o där där de verkligen inte fick krympa. hjälp va gör vi nu?? Av med ridbyxorna, på med legging, på med skalbyxor, justera gummiband osv. jisses o där va mina små krafter över o jag är riktigt irriterad på att hon inte tagit in sina kläder o haft koll på dem.

Sitter flåsande, tom i kroppen i bilen. Mannen kör, vi blir sena, men trots det måste vi stanna till o köpa bananer så att min kropp överlever o till dottern som slarvat med mellanmålet trots jag sagt till henne o äta ordentligt....

Borsta borsta o fördelen var valmöjlighet sadel/barbacka o till nästan min förvåning så valde dottern barbacka o vart jättelycklig över att ha fått den lille svarte. Slängde upp henne i ridhuset o sen red hon barbacka som om hon aldrig gjort annat. Ridläraren hade sagt till henne i slutet att de såg ut som om du satt fast. Hon hittade takten att sitta ner i traven o bad om mer trav tom!

Tror allt hon vilel bevisa att hon verkligen älskar sin ridning för oss.

Försökte sätta mig ner lite in i mellan för o se om krampen inte kom. Men fick en annan konstig känsla, nån krampliknande som domnade bort vänsterbenet stundvis.

Hem o käkade middag: tisdags delikatess: falukorv o makaroner. även om jag som förra veckan gjorde min korv i ugnen istället för o steka o hopapde över stuvningen.

Hade inte sånna krampkänningar hemma på kvällen o frös inte in i märgen.

Hem

Jag o vännen P hade bokat in oss hos osteopaten. tyvärr satte herr blåst stopp för de. Vi fick avboka redan igår så att osteopaten kunde ta in någon annan som bodde närmre.

Ringde o pratatde med donnans sjg o hon skickar en lite större fotåtta o tycker läakren skall konsulteras för hennes fot. Sökte o nådde läakren som skicka ortopedremiss o sen blir de numera losec varannan dag o testa de. funkar inte de, var dag men max 2 mån annars ringa läkaren för konsultation igen.

Soffan o ja va bästisar hela dagen! O på kvällen fråga ja min fine make om han tyclte de va trist. Jo asså när ja e på jobbet bryr ja mig inte, men de vore ju roligt o gjort nåt ihop när jag kommer hem. Men de blir bättre!

Magen var bättre o jag åt min standard med macka o nyposoppa till frukost o kände hunger så lax o pastarester från igår till lunch.

På kvällen lagade maken foliebakad lax med potatis. lite intetsägande utan kryddor, citron eller sås, men de gick ner.

Hunger/magkatarrsug när ja skulle lägga mig så halvsatt i sängen o käka mariekex o kolla svt play o stjärnorna på slottet med Claes månsson.

Slarvat med uppdateringarna så vad jag minns 3 dar bak i tiden, ja de e inte lätt när man har teflonminne som mig.

Men å andra sidan är där inte så jättemycket att minnas från i söndags. 

Jag var slut i rutan o magen skulle jag aldrig nämnt att den va bra dagen innan för nu brännde den igen:-( 

Tog en extra 10 mg omeprazol o bodde sen mer elle rmindre halvsittandes i sängen hela dan typ.

Rinktigt tråkig var jag o vädret va inte mycke bättre. de va ju snö, men de stormade o va isvindar så ingen utomhuslek för barnen tyvärr.

Börjar misstänka mjölk som bov till mitt magproblem. Får ge de en chans senare i veckan o testa. Åt ju en del omelett som va gjord på mjölk dan innan.

Lax o pasta fick bli kvällsmat.

SKKKRRRAAAAPP SKKKRRAAAAPPPP i lallaland o hör detta ljud, Vänder mig o somnar om igen. Vem vill upp 07:18 en lördag? o de där skrapandet va nog en inbillning, eller åtminstone ofarligt.

Nästa uppvaknande sker nångång mellan 8-halv 9 

Ska resa mig för o hämta min mobil, känner att ryggen inte är på humör idag. ska sätta mig o de skär som tusen knivar i ryggslutet o allt känns stelt. kommer upp i nån rolig position med kvävt skrik. Ett gnyend åker ut o jag tar sats- Tar sats o slänger upp ryggen oooo aaajjj- men de gick. Haltar med små försiktiga kasande steg ut till köket där mobilen sovit under natten. Dags o vakna även för den o jag går åter till min sköna säng. Slösurfar en stund.

Hör  tassande fötter från sonens rum till toa. Mannen vaknar till o mobilen förpassas i utkanten av sängen, bortkonkurerad av närheten m min man. Lägger mig på hans arm.

Inte skönt för kroppen- Men för själen!

Så ligger vi tysta i några minuter innan nästa tassande hörs. Denna gång från västra delen av huset. men vart tar hon vägen, va e de som låter? kikar ut o ser tösen stå på köksbordet:-o VAD gör du där undrar jag stilla för o inte skrämma henne! _ kollar om Fortet är kvar får jag som de självklaraste svar i världen. Denna supermysälskande tös har ingen större ro till att komma o morgonmysa, hon måste ju planera snöaktiviteterna med brorsan!

Så började vår 18 januari, en underbar lördagsmorgon i  denna familjen!

Ugnen startas o "nettobaguetter" åker in, gubben startar kaffebryggaren, jisses va gott de luktar.

1½ minibaguette med smör o ost o så min "älskade" nyponsoppa. försökte lura i gubben att nyponsoppa är godare än kaffe, han trodde mig inte:-(

En kompis till tösen ringde o de avtalade att sticka ut i snön o bygga fortet. Där ute var de i flera timmar. Undertiden softa jag. Mannen byggde på sina muskler i friskluften. Snöskottning kallas de visst;-)

Snö som faller/ fallit när det ligger runt nollan eller nån plus e visst tung...

Omelett, svärmors fast utan stuvning till lunch ihop m rostemacka. Delikatesser...

Så klädde vi oss alla för o gå ut. Körde ner till en backe som egentligen ligger på gångavstånd. men oftast för långt för mig o gå o framförallt i kylan. 

Ungarna inkl dotterns kompis som anslöt där igen hade jättekul. Den nya madrassen som liknar en ambulansmadrass;-) var väldigt poppis, de nya däcket fick dock avvakta då där fanns taggbuskar runt backen o mesta snän var bortåkt= risk för punka direkt.  

20 minuter plåga jag mig igenom i kyla som stelna till kroppen ännu mer, men så stel o kall jag var i kroppen, minst lika varm va jag i hjärtat att få höra o se hur kul ungarna hade. O roligt fick de oxå åt att dottern  i vårt microsnöbollskrig lyckades sätta en snöboll rakt i MUNNEN på mig:-o 

Sen körde jag hem o bosatte mig i soffan med en filt o datorn.    De fortsatte en stund till o promenerade sedan hem. När de kom hem gjorde mannen en ny snölykta, den tösen o grannpågen byggde innan lyckades de samtidigt rasera... Fint med snölyktor, men med nollgradigt + värmeljus i så droppa nog vatten ner o släkcte lyktan fort igen. Ja ja fin så länge de vara!

In kom dotra med ont i sin vänsterfot- IGEN. jäkla fot asså.  

Ge sjutton i o jävlas med min fina tös! Men ja jag ska ju ändå jaga tag i hennes läkare i nästa vecka så varför inte ännu en punkt o ta upp. Nu är hon lindad o sitter framför tv o myser i min tumlekudde.

Har nog glömt o berätta om min fina ängel. Har en gammal vän vars dotter fick cancer som 2 åring. Efterhand intressera o engagerade hon sig mer i barncancerföreningen södra. Hon hjälpte oxå till en hel del i projektet hjälp Ebba stoppa Cancer. Idag har flickan inga tecken på cancer, men går på ständiga kontroller. 
Barncancerfonden södra tillverkar änglar o säljer till förmån för forskning. 

När jag en dag såg en ängel med zebra mönster på en eds sida o inge visste vem som gjort den typ kom jag på en lösning! Jag kontaktade min gamla vän o fråga om hon hade zebra pärlor. Tyvärr inte - MEN hon ordnade de till mig o nu har jag en superfin ängel att hänga i halsbandet. En ängel som symboliserar EDS för mig o samtidigt gynnade jag barncancerföreningen med mitt köp. win win situation! Är det nån som är intresserad, så hojta till, tror nog hon kan fixa fler vid behov/önskemål:-)Ja asså, jag hade ju gärna sett att pengar gått till eds forskning, men hur jag än letar så hittar jag bara edsförbundets val av forskning o där kan man om jag förstår rätt inte rikta pengarna enbart för forskning utan de pengarna går även till bidrag till medlemmar som söker bidrag inför ex konferenser osv.  Eller har jag missuppfattat?

Någon som vet någon forskning eller insamling rättaresagt där pengarna går till just forskning om eds??

Till kvällsmat njöt jag av helsketk kotlettrad med potatis o brunsås. Finfördela / mosa för o va snäll mot magen. Magen ja, på tal om den har de inte brännt idag, men huggt till ett par ggr i magsäckstrakten. Misstänker dock att de e tarmarna som jobbat.

Ja se de snöar ja se de snöar, de va väl roligt hurraaaa. För ungarna o de som inte har värk ja. Eller ja jag ska inte skylla smärtan i främst höger knä på kylan, men den gör inte de bättre. Den där kylan, att den kan påverka så mångas mående.

Kände åter av magen imorse, ja inte så illa som häromdagen, men halsa lite nyponsoppa inna ja körde taxi till skolan o pulsa ut i snön. Idoiotrycket fick jag när ja kom tillbaka o skotta där hjulen hamnar när jag kör på uppfarten. ja ja fint blev de iallafall o så slipper vi ispuckeln vi haft där tidigare pga packad snö.

In o åt frukost i datorns sällskap, ja jag slog på tv´n oxå. E´  man skadad om man hatar Nickelodeon o ändå när barnen är i skolan har på den kanalen utan att reagera:-o ja jösses alltså när ja upptäckte de.

Slog snabbt över till 4:an o där dök Moluo´s nuna upp efter en stund.

Glutta på tv´n, surfa, rosta en macka till, en hutt nyponsoppa o så for ögonen åter på tittlådan. Hmm nog för minnet inte är med mig men herrejösses drömmer jag eller uppdaterar de inte sig på tv4.

De handla om tatuering eller snarare borttagning av tatuering av laser o jag ger mig sjutton på att jag sett detta tidigare. Synsk??

Nä de dök upp en liten fin skylt i vänstra rutan: programmet är en repris. OK slapp dårhuset idag oxå! Skönt!

Kroppen skrek nej nej nej när jag bara så mycke tänkte på att de va dags för sjukgymnast idag, men hjärnan sa att jo vi måste iväg, måste ta tag i förfallet innan de går för långt.

Måste iväg för att få lite endorfiner o må gött.

Vet inte om kroppen o tvättmästaren i familjen samtalat o låtit bli o tvätta mina träningsbyxor eller om nån gömt dem.

Men nej inte skulle de heller få hindra mig! Hoppade några minuter sent i makens mjukis o placera min rumpa på bilsätet. - Mot gymmet!

Kallt, fruktansvärt iskalla vindar trots termometern visade nån +

Drog mig med armkraft upp på träningscyklen o börja sakta trampa. Sakta va ordet sa bill, sakta va ordet sa bull. Paus sa cykeldatorn... f-n pusta jag. Aj skrek knäna o sittmuskulaturen. Tårar brännandes bak ögonlocken.

Trampa intala jag mig själv. tre minuter TRE minuter pina jag mig igenom. på nivå 2, asså allvarligt nivå 2. de minns ja inte ens nör jag hade. hade ja de ens i början, jo de hade jag nog. Men nu e jag ju uppe o snurrar på 7-8 oftast o cyklar 6-10 minuter.

Röda bandet o mina armar fick mötas o sen var det bendragens tur, Våga mig inte på de i sidled. ingen boll heller.

Sjukgymnasten kom o sa till mig att de syntes att de va jobbigt o att jag skulle av försiktig. Inte konstigt att jag är svagare eftersom jag inte kunnat träna så mycket på sista tiden. Vårt mål med 2ggr/v har vi inte lyckats med många gånger, Men några:-) O dit ska vi igen nu! Tillbaka till grönt o blått gummiband, nya övningar, yes de e dit vi skall nu!

Pratade även lite om smärtrehab. Ev känner hon nån av sjg där inne. Hoppas kan man ju!

Nä upp en runda till på cyklen *höja sadel * dra sig upp * börja trampa * ställ in motstånd * fortsätt trampa

3minuter till pressa jag mig till- Envis säger de att jag är de som är runt mig. Inte som alla andra får ja oxå höra, sen om de är positivt eller negativt, de vet ja inte så noga.

Men till o med läkaren på mötet i onsdags kläckte de orden. Ja asså ja väljer o ta de som positivt.

Måste försöka skratta, se positivt så mycke man bara kan, livet blir inte roligare o bättre för att man deppar jämt.

SÅ -Nä allvarligt, ingen idé o gräma sig över detta. Jag kom iväg, jag gjorde så gott jag o kroppen kunde.

Ja får va nöjd! That´s it!

Soffan o jag igen, sökte barnläkaren, stängt idag. Hmm undra om de alltid har stängt, har lyckats komma fram en gång...

Ringde rektorn som tyligen ville att jag skulle ringa mig. Men helt ärligt om HAN vill prata med mig, vore de inte smidigare om HAN ringde MIG istället för att säga de till en personal som för fram de via min man? hmm Ja ja jag ringde honom direkt i onsdags när han hade bett om de, men han va på möte. Nytt försök idag, telesvar så nu läste jag in.  JAG är inte rädd för honom!

Hämtade hem en tös som såg heeelt förstörd ut. När de äntligen kommit snö så smälter den igen. Trodde minst de hänt något tokigt i skolan, men de e klart snön e ju stor i ett barns liv!

Käkade rester från igår. Skicka blommogram till en vän som tar polisexamen idag. Kunde ju tyvärr inte resa 60mil enkel resa för o fira honom. Hoppas blommorna värmer iallafall o visar att han e i våra tankar en dag som denna.

O vet ni till kvällsmat när resten av familjen åt tacos, då åt jag kulinariska höjder; RESTER från igår;-) hmm ganska trött på de nu o grymt sugen på tacos, kunde inte titta på familjens tuggande.

Imorgon skall jag tillaga svärmors omelett;-) omväxling förnöjjer.

Nån som läser som kan tipsa om skonkost??? 

Fångarna på fortet rullar på tv, jag e trött. Imorgon är det helg. Sovmorgon?? vakna utan klocka -yes!

Va rädda om er! Livet kan förändras snabbt.

Som en stock har jag sovit o vakna av makens klocka. Som en stock till skillnad på senare nätter. Ja sen e de för o nackdelar m o inte vakna till på natten. Ja då menar ja inte o ligga vaken på natten, de har ingen fördel förutom möjligtvis att hjärnan får lite extra gymnastik o fb blir uppdaterat   Nä ja mena att vakna till o rätta till en kudde eller två. För när jag sovit som en stock vakna jag lätt av huvudvärk kommen från nacken. Idag var de istället höger knä som gnissla o gnällde från att ja vakna till att ja somna.

Axlarna däremot, de var 10 kg lättare än igår, MINST. 

Va tvungen o ringa mamma o berätta att även om resten av kroppen värkte så mådde själen bättre o axlarna blev av med onödig övervikt. Stackars mamma får ofta höra när jag mår skit o har ont osv. Kan ju va roligt o får höra när de är tvärtom oxå ibland.   Mamma blev minst lika glad som mig!

Tröttheten fortsatte va massiv o i kombo med ett knä som nån stoppa in knivar både under o över samt till vänster om knäskålen så va soffan o ja polare igen. H*n é juste den där soffan, tar hand om mig när ja behöver de som mest. Tillsammans med en dator eller tidning så har vi de oftast helt okej ihop.

Ja så fick ja ju maila fk o skriva att ja e sjuk from nu, regelverket såg visst ut så att han inte kunde göra de trots att han va med o tog beslut dan innan.

ja ja ett mail mer eller mindre...

kontakta akassan/facket oxå, men va ska de med min nya låga inkomst (sgi) för när de inte spelar nån roll för ersättningen ja de kan man undra. Byråkrati...

Mail även till af då ja glömt o aktivitetsrapportera för december. Hoppas de inte gör nåt....

På kvällen höll knäet dock på att få mig att gå upp i limningen, så här har de inte krånglat förr. Va e de som sker?

O ingen medicin vågar ja ta för magens skull.

Ja appråpå magen så har ja slurpat proviva nypon idag oxå nåra rostemackor m smör o ost har hamnat i magen o till kvällen gjorde maken en gryta med falukorv, morot, potatis broccoli o grönsaksbuljong. E fortfarande inget större matsug o de tar lite emot att äta, men bättre än dan innan.

Pst. magen har inte brännt så idag. Men de e som en klump/ömhet/smärta typ vid magmunnen o lite ut på både höger men främst vänster sida ut från magmunnen. E d epå bättringen tro?

Idag var en stor viktig dag.

Mådde inge vidare alls när ja vaknade, magen kändes öm, svullen, lite brännande o dessutom ont på en punkt höger under bröstkorg eller hur ja ska förklara + huvudvärk. Nervös så de typ svämma över trots att ja sa till mig själv att ja inte mycke kunde påverka.

Mannen fick stanna hemma o lämna barnen så jag kunde tänka på bara mig.

Satte mig i soffan o surfa in på edstrådarna o chatta med några vänner som puscha mig.

Kände mig risig. Tvinga in mig själv i duschen, känns lite bättre efter. Ja förutom tröttheten då. Men visst gör de lite på sig att duscha bort de sunkiga. Så kom mamma så vi fixa lunch som jag petade i mig lite av o sen hämta vi hem dottern. Överlycklig tös att mormor va med.

Hem o bytte kläder, samla ihop mig o vilade lite innan vi åkte. Mamma fick köra-privatchaffis e bra:-) Men de e en fördel o passagereren talar om vägen om chauffören inte hittar hahahh

Kom in till läkaren i god tid o så dök fk upp. Han fråga hur de va o ja sa lite kort att ja hoppats att kunna svara bättre,men tyvärr e de sämre. Fick komma in till läkaren en liten stund först. Vi har inte träffats på evigheter så jag fick ju lite kort berätta läget. O han tyckte hel sjukskrivning ett tag o sen till smärtrehab.

Hämtade in fk o af männen o så fick ja berätta min sits. satt & va beredd på att behöva försvara mig o hela den biten, men icke!!

Skönt att bli trodd! Alla var överens om läget o nu blev ja helt sjukskriven. Måste få komma upp ur de ja hopas är en svacka, måste kunna orka träna de lilla ja gjort innan ja börja arbetsträna. Allt för o bli kvar på den nivån jag är istället för o rasa djupare. Sen gick remiss till smärtrehab oxå iväg. spännande o se vad det innebär. Har ju i vevan ja fick diagnos gått på MMS- Multimodalt smärtteam men där blev ja bara sämre. Men soms agt diagnosen fanns inte, kunskapen fanns varken hos mig eller läkare, sjg osv. Nu är dte andra förutsättningar o jag hoppas det är bra sånna. Måste va! För funkar de så blir de nog arbetsträning igen, för fnkar detta så tror läkaren att ja kan fixa jobba 25% på låång sikt.

Ja asså med tanke på hur många som skriver i edstrådarna hur illa de blivit bemötta o vårdade så får ja nog säga att vi har haft ovanlig tur än så länge kanske man ska säga, men samtidigt onödigt o ta ut nåt i förhand som kanske kommer ske, eller kanske inte. ja lätt o skriva o svårare o genomföra. Lättare o både säga o leva efter när de är bra perioder, svårare i andra. 

Får helt enkelt va lycklig för den hjälp jag får/fått o så länge edsén inte förstör mer för mig än den redan nu gör.

Ja fick ju min diagnos utan att något fatta, visst hade jag haft ont o varit trött o visst sökte jag för de oxå, men framförallt sökte jag hjälp för min migrän o kom ut med en diagnos till.

Kom ut o snacka lite till me fk & af innan vi lämna lokalen o åkte hem. Hjälp va trött jag var, helt utmattad o slut. Svårt o reflektera över allt o ta in att de faktiskt lyssnat o TROTT på mig allihop. Jag slapp försvara mig utan berätta bara min vardag.

Blev lax o pasta igen, jisses va de e enformigt med skonkost för magen o så ska jag leva ett par 3 veckor, jo men tjena liksom. Magelände bli bra igen!! Soffan o ja va sen goda vänner innan ALLAS o jag la oss tillrätta inför insomning.

Jahopp så vakna man med brännande smärtan i magen from hell m illamående som bisak. Typiskt när jag skulle köra o va med maken på ett viktigt läkarbesök. tog min omeprazol på morgoen.

Körde o lämnade ungarna o hll på o bli påkörd av ett pucko som tror han kan följa de regler han känner för bara... konfronterade honom sen o hjälp va jag blir besviken på folk som uttrycker nä jag bryr mig inte om barnens säkerhet.... blev nåt mail o tips när ja kom hem....

När ja hämtat upp gubben fick ja ta 10mg till. o ändå va de jobbigt. glömde min vattenflaska i bilen. brukar va skönt o skölja ner smärtan i halsen o obaheget liksom m vatten. Men till skillnad mot tidigare problem m halsbränna/magkatarr har de funkat o småäta. Nu e de så att ja får ont en studn efter mat o så håller de i i flera timmar:-(

Gick på toa för o ta en mugg vatten- fanns inga muggar:-O fick dela rennie o dricka ur kranen.  hjälpte inte jättemycket tyvärr. MEN ja fixade o va med på läkarbesöket o vi fick helt ok hjälp får ja säga.

Hem o vilade, hämtade tösen, eller skulle hämta men när vi möttes ville on gå hem själv...

Låg på soffan, upp pallrad o fundera på hur vi skulle lösa logistiken till donnans ridning.

Blev beslutat att ja skulle skjutsa dit henne o sen ev köra hem. Men väl på plats så kändes de ok i magen o de e ju farligt roligt att titta när hon rider, så jag blev kvar;-)

Red lilla pluttan. Inte lika koncentrerad o bestämd som sist, men gick helt ok.

När vi kom hem o jag hade ätit o satte mig i soffan skaka hela kroppen men främst från höfter o ner. Har gjort de många ggr när vi varit på ridningen. Först idag kom jag på att de nog inte bara beror på kyla, utan att mina ben inte orkar så ja får skakningar. Står oftast o hänger på en sarg när hon rider o antagligen blri de för jobbigt för benen... får nog försöka sätta mig mer!